Du är som en pusselbit. Som den sista pusselbiten jag behövde i mitt liv för att göra det komplett.
Du är som tagen från sagornas värld.
Du kom från ingenstans rakt in i mitt liv.
Du är en ängel sänd från ovan.
Du, jag älskar dig.
Tänk att en enda människa kunde vara den sista pusselbiten.
Visst hade jag tänkt. Framåt och tillbaka.
På livet, på kärleken och allt annat som hör livet till.
Stundvis och kanske allra mest, hade jag tänkt på någon.
Utan att veta varken namn eller person så fanns där en känsla inom mig.
En känsla av evig kärlek och oändlig närhet.
Lite som taget ur sagornas värld men samtidigt inte.
Kanske var det rädslan som fick det hela att kännas realistiskt.
För även om livet är ett spännande äventyr mest varje dag så finns rädslan.
En rädsla för vad som komma ska och en rädsla för vad man måste lämna.
Jag tror att det var det som var det stora.
För när jag blundade, tog klivet och kände livets frihet så var det lätt.
Där och då fanns ingen tvivel.
Inte den minsta.
För med höstens vackra löv kom det givna.
Det jag tror livet så länge hade vetat men sparat på åt mig.
En klarblå himmel och värmande sol.
Där var du i hela din härlighet.
Ditt leende och din närhet som jag så länge väntat på.
När jag landade i din famn och kände hur dina armar omfamnade mig förstod jag.
Det var du.
Som en prins som kom ridande på sin vita häst.
Med ditt hjärta fångade du mig likt en fisk nappar på betet på ett metspö.
Dina läppar mot mina och jag var fast. För alltid och för evigt i oändligheten.
Kanske var det så att livet väntat ett ta för att jag verkligen skulle förstå den dagen du kom.
Förstå att det inte finns någon annan som är som dig.
Som når in i mig så som du gör.
Du och hela du är kärlek rakt igenom precis som i sagornas värld.
Men den lilla knorren på denna kärlekssaga är att du finns här. Här oss mig.
Och ingen annanstans. Utan bara här hos mig i vår värld.
Du är som skatten jag alltid letat efter.
Du och allt du är och allt du varit och kommer vara.
Du är den sista pusselbiten jag behövde för att leva ett lyckligt liv.
Du och jag tillsammans utan någon annan med världen framför våra fötter.
Kommentarer
2011.04.13 - Elin
Okej. Har alltid tänkt att du gör upp träningen själv till största del men det kanske inte stämmer? Ja, men såklart jag bryr mig! <3 :)
2011.04.14 - Malin I Form
Sv: Jaa, jag är sjukt nöjd med det resultatet men utmanar mig själv att komma ner lite till ;)
2011.04.14 - Malin-Charlotta
Innerligt och ärligt från en kvinna med ett hjärta så stort. Så mycket kärlek i en liten text att man vill läsa den om och om igen. Vackert helt enkelt.
2011.04.14 - Marcus Å
Du skriver en fantastisk text!
2011.04.14 - Sandra
Jag tror det är bra att vara lite rädd ibland, utmana sina rädslor och sen få uppleva något magiskt :)
Yeeeeeeeeeeeah, ännu en vinst blev det!
Haha vad bra att du gillar det, vi hade väldigt roligt.
Vad skönt att du inte blivit övertränad, det är ju faktiskt en liten fara i det.
2011.04.14 - Twiggy
igår lyckades jag få ner H&M och Facebook iallafall – inte dåligt väl, men jag blev galet irriterad på att man inte kan köpa appar via sin mobilräkning istället. Jag har ju ett abonnemang med en viss pott att ringa/sms för och då vill man ju kunna anända den potten att köpa appar för istället för att behöva använda visakortet!! DÅLIGT!
kram
2011.04.14 - Deniesé
sv: Ja, det kan man nog kunna säga att det blir :) Vi har redan gjort 2 magasin så det blir ju inget nytt iaf. Men åh ser fram mot det så himla mycket! :D
2011.04.14 - sophie
jaa jag hade faktiskt träningsvärk! haha
ååh jag skrev en novell som hette ”den sista pusselbiten” i gymnasiet =)
2011.04.14 - Christian
Ja, det var bra olustigt faktiskt!
Hahaha, jag vet inte var som hände faktiskt. Jag tror jag får skylla på det där med vilja igen. Att tänka att det går. För jag hade varit på dåligt humör och småsur hela dagen så jag tänkte innan passet att nu jävlar tar jag ut det på gymmet. Det gick vägen! ;)
DAMN, vad du kämpar på..Jag tycker jag kör i överkant med 5 dagar i veckan haha..
Keep on keeping on..Men kännser du inte ibland att det blir för mycket? Jag har förbannat svårt att få iaf tiden att räcka till ibland. =)
2011.04.13 - Susanne
Haha ja det kanske kommer att stå på löpsedlarna sen om det… Vilken tidningsanka blir inte det lixom… ;)