sometimes late at night it just hits me.
this is my life and I can do whatever I want.

Det är tisdag kväll och jag är känslosam. Känslorna yr runt mig likt höstens löv gör när vintern närmar sig. Det känns i djupet av mitt hjärta och det är en märklig känsla. Som en kombination av strålande glädje och total sorg. Varje dag när jag vaknar upp tänker jag på livet. På allt det har innehållit, och på allt som förhoppningsvis kommer ske. Och på allt jag har, här och nu. Ibland när jag står framför spegeln och granskar min kropp från tå till topp och från topp till tå så kommer tacksamheten som en kanonkula och slår rakt in i mig. Jag har aldrig varit så tacksam över mitt liv som jag är nu. Livet går min väg och jag har möjligheten att göra vad jag vill med det. Dörrarna står på glänt mest överallt och det är bara att gå på magkänslan och köra. Tänk er själva vilket privilegium det är. Men samtidigt så bringar det fram oändligt med känslor och en gnutta skuld. En gång fick jag höra: ”Du påminner mig om allt jag inte längre har” och det orden har etsat sig fast i mig. Likväl har dödsfallen som kommit i min väg under livet etsat sig fast. Jag har det dem aldrig mer får, jag har chansen. Chansen när det kommer till precis vad som helst, oavsett om det handlar om att studera till sjukgymnast eller vinna på lotto. Jag har det dem aldrig mer får, chansen till livet i sin renaste form.  Och faktum är. När smärtan stiger i kroppen och jag tror att jag ska avlida så tänker jag på dem. På den enorma och oändliga smärta som deras dödsfall bringade fram hos mig. Och så vips är smärtan under träningspassen ingenting. Men så är det de där nio orden som inte går att radera. Jag påminner om allt som någon inte längre har. Det är stort, kraftfullt och sorgset. Men det innehåller även makalöst mycket skyldighet. I varje fall för mig. Det här är en saga av kärlek och hängivenhet. Mina dagar är de blanka sidorna och det jag fyller mina dagar med är orden som bildar sagan. Om jag skulle dö imorgon så vill jag inte ha missat något, så jag passar på. Nu. Nu när jag kan.

Hur vill du leva ditt liv?