Det är lätt.
Smärtan ska kännas och jag ska knipa käft trots det.
Det är lika lätt som att 1+1=2.
Ingen återvändo.
Det är rakt fram och bara rakt fram.
nu ger vi det sista lilla!

Det står att det är torsdag idag i min kalender. Torsdag och imorgon sägs det vara vilodag. Sista dagarna av four weeks of hell och allt som är acceptabelt nu är smärta utan dess like. Mjölksyra som ger en strypande och kraftfull känsla. Ja, det är så de här dagarna ska styras. Och idag är planen att jag ska dö för en stund. Ikväll vid åtta snåret ska kroppen vara så slut att jag ska tro att jag håller på att dö. Hur låter det?
Idag bjuds det på cykling i det oändliga. Och jag är magiskt lycklig. I natt vaknade jag upp en snabbis och tänkte: ”Jag lever det bästa livet man kan leva” och så somnade jag om. Så, även om jag vet att de här dagarna som är kvar verkligen kommer leva upp till benämningen helvete så vet jag att innerst inne så är det det här som jag älskar. Slutprovet fortsätter och med tre dagar kvar känns det som om det kommer bli lätt som en plätt. Men ja, jag kanske tar mig vatten över huvudet genom att säga så? Hur som haver barnen kär så ska jag kötta järnet idag. Tills jag ligger över halv cykeln och tror att jag ska avlida.

På måndag börjar ett nytt kapitel. Det kliar i hela mig och jag väntar på det där mailet med spänning. Kommer det vara det helvetet som utlovats enligt ryktena eller kommer det bli lätt som en Findus plätt? Vad tror ni? Tror ni att det kommer bli en blåmes körning eller tror ni att det kommer bli ett brinnande helvete 1000 gånger värre än det som har varit de här fyra veckorna?

NU GER VI DET SISTA LILLA!