Kvällens pass:
Intervaller 1h

medelsnitt: 86,4%
max: 92,0%

din röst får mig att tappa greppet om tid och rum.
jag hörde din röst och så på en sekund eller två var jag som i ett annat universum.
lugn och sansat pulserade blodet runt i min kropp.
inget mer, inget mindre.
bara så.
men samtidigt så mycket mer.
som att få en klapp på axeln fylld av kärlek.

Så har intervallerna fått mer stryk än på länge. Och jag har också fått stryk. Rejält. Det var en ordentlig kamp om vem som egentligen skulle vinna. Första delen ledde jag stort och det kändes som om det här minsann skulle bli en lätt kamp. Men under andra delen kände jag mig sliten, trött och en aningens ofokuserad. Såg på GARMIN att det började gå ner sig mer och mer. Men någonstans lyckades jag nog fånga det där sista lilla fokuset och jävlar anammat för till slut så tog jag mig i kragen. Gasade, fokuserade och levererade storartat. Känslan av att vinna måste nog bannemej vara en av de bästa känslorna som existerar på denna planet. Det är liksom en blandning av lyckorus, maximal glädje och totalt hög på endorfiner. Så, som en summering. Köttmospankaka intervallerna gav mig motstånd som heter duga men å andra sidan, jag krossade dem.

jag vet inte om du vet det men i varje fall.
jag hoppas att du vet det.
saken är den, jag älskar det faktum att jag får ha dig i mitt liv.
kanske främst att jag får älska dig.
och näst främst, att du älskar mig.
om jag får säga det själv så är vi perfekta för varandra med alla våra fel och brister.
i varje fall gör du mig komplett.