”Alla ord.
Alla minnen.
Alla stunder.

Varför är det så här? Varför blev det så här?
Jag minns när jag var liten och ni lyfte upp mig i luften. Flera meter ovanför marken. Där höll ni mig och turades om att springa runt på gräsmattan. Jag flög, det kittlades i magen och jisses vad vi skrattade. Er alldeles egna lilla skitunge. Ja, det var vad ni kallade mig. Ett ord så laddat med kärlek och värme. Med omtanke och trygghet. Ni var mina idoler och jag såg upp till allt ni gjorde. Om det så var att busa eller göra coola trix på skateboards. Kort och gott, jag ville bli som er. Ha jeans som hängde ner i knävecken, t-shirts med coola tryck och keps som satt bakåfram. Jag minns er med kärlek. För allt ni var, för allt vi gjorde tillsammans. Åren har gått, minnena är kvar och banden oss emellan lika starka som förr. Jag har på något sätt vuxit ikapp er. Men när vi pratar känner jag mig återigen som den där lilla skitungen. Nu skiljer det flera flera mil mellan oss. Och det är med lite dålig magkänsla som jag saknar allt vi en gång hade. Eller rättare sagt, när vi bodde i samma stad. Jag saknar att flyga i luften och jag saknar de coola trixen på skateboards. Men egentligen, minnena förblir i min ask närmast mitt hjärta. För framtiden är vår att skapa.”

and i will always keep loving you