Måndag morgon och jag kan känna hur lugnet genomsyrar mig.
Jag älskar mornar. Det är något med det där att vakna upp till en ny dag, nya möjligheter och nya upptäckter. Visst låter det kliché? Men visst låter det underbart ljuvligt samtidigt? För mig är det det sistnämnda. Att kliva upp på morgonen, ordna en stor härlig frukost, njuta och läsa tidning eller ta in nyheter via tv. Och sedan fylla dagen med härligheter som förgyller livet. Allting går ju självklart inte som man vill utan ibland går det åt skogen och trubbel uppstår, det är ju trots allt livet det handlar om, men samtidigt, allting går ju att lösa på något sätt. Och nu är det morgon, en solig underbar sådan och jag njuter av lite bra musik och läser DN online.
Måndag morgon och jag kan känna hur stoltheten genomsyrar mig.
Andra delen av four weeks of hell är över och idag börjar den tredje. Förra veckan var en halvmotgång om inte en hel. Det var bestämt slit från början till slut och under lördagens distanspass började känslan av glädje att återkomma. Det var även en känsla av stolthet. Att jag inte hade gett upp även om kroppen stundvis skrek och bad mig om det. Torsdagen var hemsk. Eller nej, inte hemsk. Den dödade mig. Under den träningsdagen tänkte jag ge upp, flera hundra gånger för det gjorde så ont och jag var så slut. Men jag gav mig inte. Jag vet egentligen inte varför jag inte gav mig men jag tror att jag någonstans visste att klarade jag av alla de där tankarna och känslorna så är ingenting efteråt omöjligt. Och jag klarade det. Inte med pang resultat men jag klarade det och det är huvudsaken.
Måndag morgon och jag kan känna hur kärleken genomsyrar mig.
Underbara vackra fantastiska älskade ljuvliga. Vilket leende han har. Och vilken blick. Trygg och omtänksam rakt igenom. Varje gång den där blicken möter mig och varje gång han ler eller öppnar sin mun och orden flödar så hamnar jag i trans. Skulle någon teckna av en bild av de tillfällena så skulle jag nog stå där med lite vidöppen mun och med stora ögon och bara titta på honom. Galet det låter va? Men jag hamnar i trans. Blir lite kallsvettig och fnissar som en liten flicka. Men samtidigt älskar jag den känslan. När det pirrar i magen och känslan av välbehag och kärlek genomsyrar mig. Han gör något med mig som ingen annan någonsin har gjort.