Lite starkare, lite bättre, lite tuffare och lite grymmare
Så flög jag.
Pressade gränserna utan att känna smärtan.
Det var som en ljuv dans på en sommaräng under en midsommarnatt.
Känslan spirade i kroppen och det var ett magiskt ögonblick.
Känslan av att känna sig starkare och tuffare.
Gårdagen var en rejäl träningsdag. Tuff träning utan några spärrar eller bromsar. Allting som fanns var tanken på att gasa framåt, njuta av stunden och känna sig riktigt levande. Och jag levde. Kraftfullt och maximalt. Jag var lite små skeptisk inför gårdagen och tänkte på att det hade varit tuffa dagar innan även om tisdagen rakt igenom enbart bestod av återhämtningspass. Så det var med viss tvekan som jag satte mig på sadel. Jag ville att kroppen där och då skulle ge mig ett svar som jag länge väntat på och ja, gissa vad som hände! Svaret kom. Som ett snabbt expressbrev genom luften. Och det var glädje och lättnad. Trots att dagarna sedan i lördags har varit tuff och galen träning så är jag stark och orkar driva på. Kort och gott, övning ger färdighet.
Känslan av att känna sig bättre och grymmare.
Jag har under en period lagt ner lite mer tid på fysträningen. Känt ett behov av att stärka bål- och ryggmusklerna för att inte säcka ihop totalt på cykeln under de långa passen. Förut har jag haft en tendens till att se ut som en säck potatis efter att ha suttit på sadeln i flera timmar. Så jag har lagt ner lite mer tid på fysträningen och riktat in del lite extra på att stärka just bål och rygg. Och nu börjar det ge resultat och visa att det har varit värt all möda och besvär. Som en liten extra bonus har mina armar av någon anledning fått tillökning på muskelsidan också. Så de extra timmarna har gett resultat. Ställningen som en säck potatis på sadeln är nu ett minne blott. Kort och gott, övning ger färdighet.
Så jag flyger.
Att pressa på trots smärta är en ren lek.
Det är som en ljuv dans på en sommaräng under en midsommarnatt.
Känslan spirar i kroppen och känslan är att jag är starkare än jag någonsin var.
Kommentarer
2011.03.17 - Susanne
Tack så mycket vännen!
Solen skiner och jag ska dra till mitt andra hem sen så det blir perfekt… :) <3
2011.03.17 - Sandra
Ja fy vad man känner sig bra efter ett riktigt äckeltufft pass alltså. Åh det är härligt det!!
Haha jag vet inte, men tydligen kan man det. Jag är bara nyfiken på hur denna halva sallad utan kyckling ser ut liksom. Två salladsblad och lite dressing eller+ :P
2011.03.17 - Malin I Form
Sv: Tack tack vännen!
Älskar dina peppkommentarer :D
2011.03.17 - sophie
jaa mums vad jag vill ha sommar! :D tänk när man får ta första glassen ute på en bänk! ååh.
2011.03.17 - Hockeyfrugan
Haha, jo vi trivs bra här. Förutom det kalla klimatet :P Men vi bor inte i norra norrland i alla fall. Dessutomhar vi jobb här båda två, och jag råkar vara helt utan lokalsinne, så i en större stad skulle jag nog inte ens hitta hem om jag gick ut. Men visst lockar södra Sverige ibland.
2011.03.17 - Susanne
Härligt att vara ute och promenixa i strålande sol… Och barbacke på många ställen… Körde lugnt med träning än på grund av sträckningen i ryggen… Drar nog dit i morgon igen och kör ett pass… :P
2011.03.17 - Malin I Form
Sv: haha, självklart gjorde jag det :)
2011.03.18 - Elin
Vilken härlig bild!
svar: härligt att höra! det är bra med mig också. less, väldigt less på denna eländiga vinter.. vill kunna slänga min dunjacka i en kartong och upp på vindan. men icke! har du bra väder där du bor?
2011.03.17 - Johan
Great, kämpa på, Matilda! Jag tror på dig, som alltid!
SV: Jag kommer nog känna såhär länge, länge till. Troligen kommer jag inte helt gå vidare förrän den dag jag på nytt finner kärleken, den äkta kärleken. För det är det jag känner för A. Ren och äkta kärlek. Jag har varit kär tidigare, men aldrig ens i närheten av detta. Detta är något mycket, mycket speciellt. Dagarna känns lite lättare nu, men jag älskar henne inte mindre för det. Inte ett dugg mindre.
Någonstans djupt där inne vill jag inte ge upp, men just nu är det ett passivt kämpande, för jag kan inte göra mer än jag redan gör. Man kan inte heller styra sina känslor, så även om jag ville skulle jag inte kunna förneka min kärlek till henne. Nu vill jag inte det. Jag älskar henne. Så mycket vet jag, och trots allt lever ändå hoppets låga kvar där inne, för återigen, ”evigt älskad – evigt saknad”.
Haha, då blir det knivigt att hinna med det nu :)
I sommar är det fokus på landsvägscykling antar jag?
Inte mycket att hänga med på kanske men vi får se! :)
Yey, då tar jag nog FAKTISKT mer än dig i bänk! Haha! :)
I benböj/benpress lär du nog ha ett försprång :) Vad ligger du på där? :)