Pusha lite mer. Lite hårdare. Förflytta gränserna lite till. Och lite ytterligare. Gummisnodden till kropp spänns. Energin samlar sig nere i benen likt två kanonkulor som bara vill iväg. Fokuset är riktat rakt fram. Hjärtat börjar slå lite snabbare. Det är bara att köra och aldrig bromsa. Bara pusha lite mer. Lite hårdare. Förflytta gränserna lite till. Och lite ytterligare.

Någon sa:
”När man tror att det inte finns något kvar finns hälften kvar”
Tisdag och det är dagen efter de fruktansvärda intervallerna. Dagen efter kriget. Lite så är känslan. Samtidigt är det bara dag två på denna nya träningsvecka. Därmed, energin är kvar, humöret på topp och fokuset påkopplat. Nu är det rakt fram, inga bromsar och bara kötta järnet tills benen brinner av mjölksyra. Ungefär så i varje fall. Denna tisdag återstår 2,5h återhämtning för att vara pang på rödbetan imorgon när det vankas tempo och intervaller. Efter förra veckan då jag av någon dum anledning plockade bort ett återhämtningspass så insåg jag att vill jag hålla hela veckan ut, göra det med kvalité och leverera bra så är det bannemej på tiden att jag håller mig till planen. Därför, som sagt, 2,5h återhämtning nu ikväll. Även om det känns lite surt med tanke på känslan i kroppen så vet jag att det kommer gynna mig i det långa loppet så det är bara att le och vara glad. Och egentligen! Hur skulle jag inte kunna vara det?! Ute lyser solen som dessutom värmer ens ansikte, himlen är klarblå, snön smälter som aldrig förr och jag hör grusknaster när jag cyklar ute. Är det våren som är på gång eller är det våren som är på gång? Snart kan man plocka fram racern och de supersmala däcken för att kunna svischa fram och skära kurvor som aldrig förr. YES! Så det blir återhämtning ikväll. För att skona kroppen, tänka smart och hålla sig så långtifrån skador och sjukdomar som det bara går. För snart kommer jag känna suget i magen när jag svischar fram på landsvägarna. Och då, då ska det bannemej gå rykande fort. Så det så.
Slut diskuterat.