Dagens distanspass:
medelsnitt: 86,7%
max: 90,6%

Nyligen hemkommen och med mat i magen. Ett distanspass är avklarat och det är med ett stort brett leende som jag sitter här.

• Varför?
• För att kroppen svarar positivt, och enbart positivt.

Det var ett pass byggt på intervaller, backar och rätt mycket plan fin åkning. En perfekt kombination och det var i princip bara att köra. Efter gårdagens vilodag kände jag mig väldigt utvilad och pigg idag. Lite smått seg i benen dock och var lite orolig för hur det skulle bli sista delen av passet. Men kroppen överbevisade mig och svarade med glädjebesked. Vinterns mördarträning börjar ge resultat och det känns. Precis överallt i kroppen. Självklart är jag trött både fysiskt och mentalt nu men samtidigt så känns det hela tiden som om jag har ännu lite mer och ge. Som att det går att pusha på lite mer och förflytta gränserna ännu lite mer. Planen för idag var att först sakta jobba upp till en bra nivå för att sedan ligga där ett ta och efter ännu ett ta släppa alla spärrar och enbart köra. Jag följde planen till punkt och pricka och gick väldigt mycket efter klockan. Resultatet blev ett härligt och lagom hårt pass. Men, och det är det som glädjer mig, känslan var att jag kunde ha kört lite hårdare. Snart är första veckan av four weeks of hell slut och kort och gott kan jag väl säga att jag har mer att ge. Betydligt mycket mer att ge.