”Med benen dinglande sitter jag på köksbordet hemma hos honom. Han kommer fram till mig och sträcker sin hand mot min kind, smeker ömt. Kärleksfullt, passionerat. Jag sluter mina ögon och känner hur jag omfamnas av hans armar och landar i hans famn. Värmen sprider sig i min kropp likt sommardagen som är utanför fönstret. Vi kysser varandra. Älskvärt, ömsint, passionerat och som bara ett ny förälskat par gör.  Han  lutar sitt huvud mot min axel och viskar i mitt öra: ”Och för alltid kommer det vara vi.” Vi packar ner allt vi behöver för att klara oss fyra dagar utan tillgång till stan. Vi har kylväskor med mat, resväskor med kläder, allting stuvar vi in i bilen och så kör vi. Mot vattnet. Solen strålar och det känns som om tiden äntligen har stannat, som om vi får komma ikapp all tid vi har varit ifrån varandra. På väg ut ur stan lägger jag min hand på hans lår och han tar min hand. Lyfter upp den och kysser den. Bilen fylls av skratt och jag kan inte sluta le. Äntligen är tiden vår, äntligen har vi varandra nära igen. Efter flera månader ifrån varandra. Så når vi hamnen, parkerar och kånkar ut alla saker till båten som ligger där och guppar så rofyllt. Min vita tunna klänning fladdrar lätt i den sommarljumna vinden. Vi ställer i ordning allt och seglar ut från hamnen. Inga mobiler, inga tidningar, ingen dator eller tv, så långtifrån alla andra och så nära varandra. Vi seglar ut på havet och jag känner saltstänken i ansiktet. Det smakar sommar.  Jag ställer mig bredvid honom. Lutar mig mot honom och han håller om mig med ena armen samtidigt som han styr oss mot vårt paradis.

Seglen svajar vackert där uppe och den klarblå himlen framhäver de vita måsarna som flyger där uppe. Jag tar hans hand och håller hårt i den, trycker mig mot hans kropp och han håller om mig, hårt. Jag vänder mitt ansikte mot hans och säger: ”Kanske är det jobbigt men i slutet är det vi som klarar allt. Jag älskar dig.” Han svarar genom att kyssa mig på pannan. Och så når vi ön. Vårt alldeles egna magiska paradis. Vi binder fast båten och börjar plocka ur alla saker vi tagit med oss. Man kan höra hur människor skrattar och små barn som leker Kånkande på våra saker närmar vi oss husen, fyra stycken hur som ligger som i en kvadrat med en stor grön gård i mitten. Det är dukat med långbord och maten är klar. Vi bär in sakerna i vårt lilla hus och går sedan ut för att hälsa på alla. Alla med ett leende och alla lika glada över att sommaren är här. Vi slår oss ner till bord. Nyinlagd sill, färsk potatis från landet lite längre bort och gräddfil med gräslök. Vi skrattar, sjunger visor och skämtar. Det är kärlek så ömsint och evig. Han och jag delar på en liten bänk, tätttätt sitter vi. När kvällen når oss och mörkret börjar lägga sig går vi ner mot bryggan. Solen speglar sina sista strålar i vattnet. Måsarna flyger runt uppe i skyn. Vi sätter oss på bryggan, jag lägger mitt huvud i hans knä och tittar upp på honom. Han böjer sig ned och vi kysser varandra. Han smeker min panna och min kind. Våra blickar möts och han säger: ”Om livet varade för alltid skulle jag vilja leva det med dig. Men även om livet inte är evigt så är vi eviga.”"

för allt vad kärlek faktiskt är