Det är ditt ansikte jag ser när energin börjar tryta
Jag skulle aldrig sluta.
Aldrig. Oavsett hur ont det gjorde. Aldrig.
Det finns bara en väg.
Och det kommer alltid bara finnas en väg.
Rakt fram, så fort det bara går.
Ordet sluta har aldrig och kommer aldrig existera.
Vill man så kan man, precis hur länge som helst.
Intervaller. Det kommer bli dagens sista träningspass. Intervaller. Sug på ordet och svara på min fråga:
• Finns det någon som vill göra mig sällskap?
Som ni vet har jag och intervallerna denna vinter haft ett mindre krig mellan oss. Jag har laddat min armé och intervallerna sin. Det har varit en kamp utan dess like där det aldrig har funnits en given vinnare. Idag är det intervaller igen, precis som tidigare veckor och jag har en svag armé. Kroppen börjar kännas slutkörd och det energin börjar tryta. Dagarnas träning är vansinniga och då och då kliar jag mig i huvudet och funderar på hur länge till jag egentligen kommer orka. Det är inte lång tid kvar av four weeks of hell men jag undrar om jag har vad som krävs för att stå ut två veckor till. Men samtidigt så undrar jag vad som händer om jag ger upp, hur mycket kommer jag ångra mig? Eller är det kanske rätt val? Trots att kroppen ger mig alla svar jag vill ha så är det nu det mentala som börjar svikta. Jag biter ihop och kämpar på framåt. Använder mig av dem i min närhet och ger mig fan på att orka det här hela vägen in. För om två veckor, om två veckor kommer jag andas ut, glädjas över att jag orkade hela vägen och resultatet kommer vara att jag har blivit femtioelva gånger starkare både fysiskt och mentalt. Men just nu tryter energin och jag behöver en spark i baken. Ikväll kommer det svida på intervallera… ska jag vara ärlig så är det med skräck som jag ska avverka dem. Skräck var ordet.
Kommentarer
2011.03.28 - Hockeyfrugan
Jag tror att dina hejaramsor funkade. Inte en enda bacill är kvar nu. Tack och lov. För ikväll lämnar jag hemmet och imorgon bitti lyfter jag från Arlanda.
Haha, ja du… Sverige har ju bra rykte utomlands, men jag tror nog att vi är lite knäppa som stannar kvar i kylan. Speciellt här uppe i Norrland. Men våren har faktiskt börjat komma hit också nu äntligen.
Om jag inte kan uppdatera från utlandet så får du ha det så bra och köra hårt, så hörs vi när jag är hemma igen.
2011.03.28 - marie
du vet att jag tror du klarar allt du vill!
idag körde jag spinning och styrka igen, så jäkla kul med spinningen igen. tappade ju den känslan ett tag men nu är det annat :)
2011.03.28 - Christian
Usch haha, den drömmen är inte att leka med haha. Just därför jag håller mig runt hanterliga vikter så lönge jag gymmar själv för det scenariot vill jag inte vara med om, hua..
Ja att du inte klarar mer än så är ju knappast något att skämmas över. Som sagt var så beror det ju å var man lägger fokus och jag skulle få ett rent helvete att försöka hänga på dig om vi skulle cykla känner jag på mig. =P Usch, inte MIN gren alls haha..Dock najs att bara cykla för sakens skulle typ glida genom stan en varm sommardag utan stress. =)
När det gäller fågelfrågan så är det nästan rakt av kyckling..Kcalsnålt på diet och sprängfullt med protein, för att inte nämna både billigt och gott. =D Win win..Vad lever du själv på för mat när du tränar som du gör?
2011.03.28 - Susanne
Precis! Det är jue det lilla som gör det… Plus det att vi är jue två unika varelser båda två oxå… ;)
2011.03.28 - Twiggy
Hihi, aa rosa är min favorit färg:)
2011.03.28 - Elin
Sitter här och tänker på dig. Hoppas hoppas du kämpade dig igenom idag. Alla har svackor, det borde man ha, så som du säger, skit i dagen utan satsa på att de där två veckorna snart är över. Bara lite lite till – det klarar du!
Både är superwoman då!
kramar
2011.03.28 - sophie
jaa den är ju helt otroligt bra :D hur klarade jag mig innan? haha
låter skönt det! jaa det gjorde jag, tyckte det var helt okej =) vad tycker du?