Man måste våga fråga och ta del av andras erfarenheter, hur ska man annars utvecklas?

Ända sedan jag var yngre har jag alltid fått höra hur viktigt det är att fråga, vara vetgirig, nyfiken och aldrig känna sig fullärd. Det finns alltid något att lära sig, alltid något att utveckla och alltid någon som varit med om mer som man ska lyssna på. Misstag är viktiga att begå, självklart, för då lär man sig kanske ännu lite mer. Efteråt kan man titta på det och tänka på hur det kom sig att det blev så, hur det var under tiden och hur man jobba sig därifrån. Men att våga ta hjälp av andra är aldrig fel. Trots det generella samhällets inställning om att man ska klara sig själv i precis allt. Men vadå, det har vi ju alla redan insett inte alls stämmer. Vi är beroende av andra och tillsammans blir vi starkare.
Jag tror att vi alla har förebilder. Kanske är det någon artist, idrottare, familjemedlem, legend eller kanske är det någon du aldrig träffat men läst om i en artikel. Jag har fått mina förebilder med åren, vissa har jag alltid haft och andra är sprillans nya. För min del har mina föräldrar alltid varit mina förebilder. Dem är kloka, fyllda med vishet, erfarenheter och jag kan alltid lära mig något av dem. Idrottsmässigt så fascineras jag av Johan Wissman som gör det andra ser som en möjlighet, försöker bli bäst på 400meter, att han tror så mycket på sig själv att han vågar följa sin magkänsla och gå sin egen väg. Cyklisterna Bernhard Eisel och Mark Cavendish är dem som jag inspireras av när det gäller mitt cyklande. Bernhard Eisel som alltid gör sitt yttersta för att hålla ihop Team Columbias klunga och Mark Cavendish som spurtar som ingen annan. Båda två kan jag lära mig otroligt mycket av, dels uthållighet och dels explosivitet.
När det kommer till det mentala tänket såväl inom idrotten som privatlivet så har min beundran till Thomas Fogdö vuxit med åren. För några år sedan läste jag hans och Johan Plates bok ”Möta motstånd” och även om jag inte har varit med om skidolycka kunde jag ta åt mig hela boken och främst tänket. Hur man ska vända motgång till medgång och medgång till framgång. Detta är en blandad kompott av människor men alla lär dem mig något, ständigt. Det kanske inte direkt är några stora paradigmskiften men jag känner utveckling, inspiration och jag växer. Dels av att lyssna, se och läsa om dessa människor men även av att våga vara mottaglig. Jag vill utvecklas och växa som människa och det kan jag inte göra själv, den nya luften måste ju komma någonstans ifrån.
Jag tror på att vara nyfiken, vetgirig och frågvis, hur vill du vara?
Den du möter nästa gång du går på gatan kan vara den som får dig att växa.