Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig
”…och ibland blir jag förbannad på mig själv när jag kommer på mig att jag saknar dig. Jag minns vår första kyss. Jag minns känslan du gav mig. När du tittade in i mina ögon och det var som att bli träffad av en ljuvlig varm sommardag. Du kysste dig in i mitt hjärta och ändå visste vi att du och jag aldrig kommer bli. Hur mycket vi än vill. Hur mycket vi än hörs. Men jag minns dig så tydligt och jag minns känslan du gav. Den rätta känslan som om det var menat att det ska vara vi. För där och då var vi perfekta. Tillsammans. I varandras armar. Och dina kyssar var som balsam för själen och som smekningar för sinnet. Jag saknar vad vi hade och jag saknar vår närhet. Alla långa nätter då vi pratade i timmar och glömde både tid och rum. Din röst snirklade sig in i mig och gjorde sin egna väg till mitt hjärta. Och varje gång jag hörde ett ord från dig var det som att äga hela världen. Men vi är inte längre vi och vi kommer aldrig vara vi. Men det gör inte saknaden mindre och det får mig inte att glömma dig snabbare. Men kunde jag få önska för en stund så skulle jag önska att minnen kunde raderas lika lätt som ord skrivna med en blyertspenna. För jag vill glömma. Dig och mig. Vi. Och vad vi hade. Även fast du nådde in i mitt hjärta. För när framtiden inte är vår så känns det här som att slösa ord på någonting som inte är vår och som egentligen inte är något. Så jag försöker lite för varje dag som går och hoppas att om en stund är det här ett minne blott. Ett minne som fanns för stunden när du fortfarande var som balsam för själen och smekningar för sinnet. För saken är ju den. Du och jag är inget. Vi och du och jag har aldrig varit vi. Bäst gör vi oss var och en för sig. Men ibland saknar jag dig. Lite grann. Mindre och mindre…”
och jag läste att vissa människor går inte att glömma.
hur mycket man än försöker.
Kommentarer
2011.02.03 - ansepanse
kärleken är svår
Sv: javisst hoppas jag med dig vännen – det gör jag
kramar
2011.02.03 - Susanne
Japp ligger och sofftar i soffan för fulla muggar här haha… Får väl fixa mig en fluffdrink… ;P
2011.02.03 - Annika
Det är nog sant… vissa glömmer man aldrig!
2011.02.03 - ansepanse
Sv: jaså det var en kort förälskelse, men sådana kommer man ju också ihåg, lämnar spår i ens inre
kramar
2011.02.04 - eva
Tack för din kommentar hos mig, trevligt att du tittade in.
Jag tänker, när jag ser ditt inlägg att det ju är så att man faktiskt aldrig glömmer men livet har lärt mig att alla minnen bleknar oavsett. Vissa förblir ljuva och andra förvandlas till mer av en axelryckning. Det är gott att veta att det är så men ibland eller kanske för det mesta så önskar man att det bleknade lite snabbare.
2011.02.04 - toves träningsblogg
hej på dig vännen! :)
min dator har haft virus och sen har jag haft fullt upp de senaste dagarna..så ledsen för sent svar.
Annars är allt bara fin fint med mig!
allt bra annars med dig själv denna fredag?
2011.02.04 - Deniesé
sv: haha, jag vill ha kärlek NU! :(
2011.02.04 - sophie
jaa det hoppas jag! hehe
hoppas du har en otroligt skön fredag!
2011.02.04 - Johan
Vissa människor vill man aldrig, aldrig, glömma. Vissa kan man inte glömma. Vissa glömmer man.
SV: Ja, klart man skulle vilja veta vad som händer i framtiden ibland, för då skulle det man sysskar med nu bli lättare och man skulle lättare kunna solla bort det man visste inte ledde någonvart. Men nu vet vi inte och det är därför man fortsätter kämpa. Kämpa för det man tror på.
Ja, jag håller nog med dig där ang. döden och livets innehåll…
2011.02.04 - Hockeyfrugan
Eftersom jag inte idrottar själv så vet jag inte hur en formtopp känns, men jag gissar på att det är en härlig känsla. Jag har en här hemma som är taggad till tusen inför att köra hårt i EM. Nu har han ett pass här hemma innan han åker. Efter det passet så ska han vila sig i form. Hoppas du piggnar på dig så du kan träna. Imorgon ska jag leta träningsskor :)
2011.02.05 - Lissie
Underbart :) Åh!
2011.02.09 - Ella
Oooj vem hade skrivit den vackra texten..? o’: Ush, jag känner hur smärtan bara genomborrar dataskärmen in till mig. För jag har själv kännt så och jag vet hur det är att gråta natt efter natt av en saknad, som aldrig nånsin kan ersättas.. Men jag har precis som eva där uppe, lärt mig att människan glömmer. :) minnen bleknar, hur mycket man än vill minnas. Och mina har bleknat bort ganska bra nu, även om jag aldrig kan glömma.
Tack för ditt stöd till mig om skolan. Jag ska allt klara av det! :)
2011.02.03 - Susanne
Vi skulle nog inte överleva haha… Och nu så är jag i Miami i två timmar oxå… ;)