Kanske finns det inget slut på denna kärleksromans
”Jag minns denna morgon. Solens strålar rullande in på sovrumsgolvet och nådde fram till sängen där låg han. Jag var vaken men kunde inte väcka honom. Där låg jag och beundrade honom när han sov – hur trygg han såg ut. Men så nös jag och han vaknade. Hans ögon mötte mina och den där känslan av total förälskelse fyllde oss båda.Vi gick upp och satte oss på verandan. Åt frukost och sparade jordgubbarna till sist. Jag satt i hans knä, vi skrattade och det var som om allt annat inte spelade någon roll, huvudsaken var att han och jag var där tillsammans. Vi åt jordgubbar och gav varandra jordgubbskyssar. Jag lade mitt huvud mot hans axel och viskade ”Jag älskar dig” i hans öra. Precis som meningen i boken jag nyss läst ut. Detta skulle aldrig ha varit, inte nu. Kanske om några år, men inte nu. Jag vågade inte tro på denna kärlek. Kanske för att jag visste hur olidligt ont det skulle göra om den inte skulle hålla. Men när jag hade viskat ”Jag älskar dig” i hans öra svarade han ”Jag vet det.” En svallvåg av känslor for genom min kropp, och när den nådde min hjärna tänkte jag: ”Han tror på detta lika mycket som mig.” När jag satt där på verandan i hans knä var det som om tid och rum stod still. Jag bröt tystnaden med att fråga honom: ”Tror du att vi kommer hålla för alltid? Eller tror du att detta är för stunden?” Han log och smekte min kind. Kysste mig med en jordgubbskyss och svarade: ”Jag tror på hoppet och jag tror på viljan. Alla älskande hjärtan håller inte för alltid. Men jag tror på hoppet och viljan. Vill man så kan man, eller hur?” Jag kröp ihop som en liten boll och låg med huvudet mot hans bröst. Han höll om mig och filen vi hade över oss värmde oss tillsammans med solens starka strålar. Kanske är solens strålar lika starka som vår kärlek? Jag kunde höra hur hans hjärta slog, i takt med mitt. Han höll min hand och jag höll hans. Jag satte mig upp och kysste honom, i gensvar fick jag en puss på pannan, sådär som han alltid brukade göra. Vi duschade tillsammans, en lång ljuvlig dusch och sen klädde vi på oss. Gick ut på en lång promenad och mötte människor. Barn lekte i parker. Familjer hade picknick. Äldre par kom hand i hand i hand. Unga människor gick och höll om varandra, precis som han och jag. Vi hamnade i en park, barn sprang runt och lekte, föräldrar ropade på deras barn att det var dags att äta picknicken de tagit med. Där satt vi, tätttätt intill varandra och skådace över så många levande liv. Då lade han armen bakom min rygg och tryckte mig mot honom. Och så sa han: ”Någon gång ska du vara hon som den lilla killen springer till för att bli omfamnad av trygghet, och någon gång ska jag vara han som förevigar det minnet.”
Kommentarer
2011.02.11 - Lissie
Jordgubbskyssar <3
2011.02.11 - Malin I Form
Sv: Hmm, pratade vi om kvarg? Tillbehör till kvarg?
2011.02.11 - Johan
För allt i världen Matilda, skriv en bok! Du kan skriva så det berör på djupet!
Den där känslan av total förälskelse, känslan av att inget annat spelar någon roll, förutom att man får vara tillsammans, att bara njuta av varandra, viska ”jag älskar dig” gång på gång och mena det minst lika mycket varje gång, känna hjärtat dansa och värmen sprida sig i hela kroppen, ja, att känna att detta är något alldeles, alldeles särskilt, något utöver det vanliga.
Precis så kände jag/vi också.
Men någonstans havererade det, trots två hjärtan som älskade gränslöst.
Vi trodde verkligen på det, båda två. Pratade om att flytta ihop, ja, t.o.m. om framtida familj någon gång, och allt kändes så rätt.
Ändå havererade det.
Och det gjorde/gör precis så in i helvete jävla ont som du var rädd för. Jag var inte rädd. Jag trodde på det, precis som A gjorde.
Men ändå havererade det.
Så, hur lyckligt och fint det än är vet man aldrig, det kan haverera totalt i alla fall och det är hemskt.
Så går dock inte att tänka, för tänker man att ”det kan haverera” hela tiden, då kan man aldrig slappna av tillsammans.
Man måste finna den där tryggheten hos varandra. En trygghet även vi fann, men trots det havererade det.
Det är svårt detta. Man vill så gärna hoppas och tro, när allting känns så rätt, tryggt och säkert. Då är det bara att köra och se om det bär eller brister.
I mitt fall brast det, men jag hoppas att det bär i ert fall.
Kanske är det ändå detta vi behöver, på något märkligt konstigt sätt, kanske inte. Kanske är allt över, romanen är redan slut, efter bara ett litet kapitel, ett kapitel som visade sig vara hela boken. Eller så är detta just ett mörkt kapitel, en vändning i romanden. Kanske blir det bra. Nobody knows, only the future can tell us about how our lifes will be.
2011.02.11 - sophie
jaa men eller hur! har typ blivit beroende av den där maträtten, så kan man byta ut till räkor, nudlar osv. såå gott!
jaa jag vill ha vår!!
2011.02.11 - Sandra
Vilken välskriven och fin text du har knåpat ihop, du är duktig.
2011.02.11 - Malin-Charlotta
Förstummad sitter jag och läser din vackra text. Fylls av kärlek och jag tänker på det som ger mitt hjärta värme och hopp. Jag tror, om man vill och om man är beredd att ge och kämpa och inte bara antar att allt kommer att rulla på som det gör när nyförälskelsen slår sitt grepp om ens hjärta, så finns där den eviga kärleken. Man måste bara vårda och ofta ge den näring så den växer sig stark och full av livskraft.
Önskar dig all lycka du kan få, Matilda! Och lite till…
2011.02.11 - Annika
Så vackert så vackert!
2011.02.11 - Hockeyfrugan
Haha, tog faktiskt en extra lång promenad på väg hem från jobbet idag :) Men resten av helgen så finns det inte tid för träning. Imorgon är det dags att heja fram Sverige i första matchen och sen på söndag får jag hem en katt :)
Hmm… lugna eller snabba låtar? Just nu är jag mycket inne på Volbeat – Still counting. Annars är Fall out boy riktigt bra, härliga låtar att röra på sig till. Brukar lyssna på dem när jag är ute och går.
2011.02.11 - Deniesé
Ursäkta sent svar, har haft lite fullt upp denna veckan.
sv: Tack för att du alltid får mig att må bra och får mig glad! <3
2011.02.10 - Susanne
Ja och greppvänlig… :)
Lättare att hålla sig på benen i snö än på is när man är ute och går… Men jisses vilken snöstorm! :P