Du får mig att rodna och känna mig som den lyckligaste på planeten
Lyckligast på planeten
Tänk att du är min, en del av mitt liv och mig.
Det känns som om jag är hög på kärlek som aldrig tar slut.
För där är du, dag efter dag och aldrig går du.
Och aldrig kommer jag att gå från dig.
Det är häftigt
Att få känna din närhet och kanske främst din kärlek.
Jag tror mig kunna känna hur oändligheten vill oss väl.
För det är ju du och jag så länge vi vill.
Så länge våra hjärtan slår ikapp med varandra.
Det är speciellt
Kanske är det vårat mod och kanske är det nuet.
För ingenting gör oss så lyckligt lottade som vi.
Att vi har varandra och vågar satsa på oss.
Livet är ju här och nu, inte imorgon, som vi brukar säga.
Det är trygghet
Får jag säga så tror jag att hösten på något sätt är våran.
Allt som hände och allt vi vågade.
Satsade all in utan att analysera för vi visste.
Visste att livet bara levs en gång och att man bara har en chans.
Det är värdefullt
Om jag får säga det så tror jag på oss, på dig och mig.
Tillsammans och var och en för sig.
För kärlek är ju egentligen inte så krångligt.
Det blir ju vad man gör det till har vi sagt och lovat varandra.
Det är villkorslöst
För när allting kommer omkring så handlar det om dig och mig.
Om vi och våra liv och ingen annans.
På vad vi tror på och på vad vi känner.
Och jag vet att vi känner likadant, att det här, det är oändligt.
Lyckligaste på planeten
Kommentarer
2011.02.14 - Susanne
Haha ja snart så är jag ingen cool chick längre utan en hot chick… ;)
2011.02.14 - Susanne
Jag kanske är en cool hot chick då’rå?! :D Och du med… ;)
2011.02.15 - sophie
aamen tack sötis!
jaa avsnitten var galet, haha!
hoppas du haft en mycket fin alla hjärtans dag :) vilket jag antar!
2011.02.15 - Susann
kikar in och önskar en god morron :)
Kram
2011.02.15 - Malin I Form
Ooh, nänä, det skippar vi ;P
2011.02.15 - Johan
Fint. :)
SV: Jag vet inte om det är så man ska tänka, men jag känner, mer nu än tidigare, att man ska vara oerhört försiktig med kärleeken, för oj vad den kan såra. Jag visste, och vet, att jag skulle kunna dela hela livet tillsammans med den tjejen. Allt kändes så rätt, både för henne och mig. Det är jag fullständigt säker på. Ändå kraschade det. Ingen av oss fattar nog egentligen varför eller hur, för det var ju vi. Vi var så lyckliga som bara två älskande själar kan vara, två lyckliga självar som ger allt för kärleken, som aldrig vill vara från varandra, som vet att man alltid kommer älska varandra. Allting, så rätt, men ändå kraschade det. Hur? Varför? Ingen vet.
Hursom så har jag lärt mig att aldrig, aldrig ta något/någon förgivet, hur tryggt och säkert allt än må kännas. Det är farligt.
Ingen av oss vill/ville såra den andre, men klart som korvspad att det sårar ändå. Det sårar något så fruktansvärt mycket, även om man egentligen inte vill såra, för olycklig kärlek, det är bland det värsta som finns.
Jag hoppas, trots allt, på något vis, att vi ska kunna hitta tillbaks till varandra, på ett eller annat sätt, för som sagts tusen gånger, jag vill aldrig förlora denna underbara, vackra människa ur mitt liv. Aldrig.
2011.02.15 - Sandra
SÅ fin text!! =) Och så fint, lycka och kärlek. Kan itne bli bättre.
Bilder talar oftast mer om en sådan kväll än vad ord kan göra,så det gäller att välja när man ska skriva och när man helt enkelt bara ska ”bildbajsa”.
2011.02.15 - Sanna
Vad skönt att det går bra! Jodå träningen går framåt för mig med, håller på med stora teknikförändringar och det börjar göra resultat :)
2011.02.15 - Emma
Ja, visst är det fint!
2011.02.15 - Hans
Hej Matilda, vilken fin blogg du har!
Tack för en bra reflektion på mitt inlägg! Här är mitt svar:
Jag tror ju på det jag gör, det är nog det viktigaste att man känner sig trygg i saker som man föreslår och genomför. Ibland måste man ha tålamod innan resultaten kommer. Ju bättre en adept blir, ju tuffare blir det ju att fortsätta utvecklas, right?
Även om jag tror stenhårt på det, så behöver jag ju ha med min adept på samma tankegångar. Ibland går det enkelt och allt flyter på, och ibland står det still. Börjar man tveka så kanske man ska fundera på om man har en framtid ihop.
Tvekar den jag tränar på mitt upplägg, eller om jag tvekar på deras förmåga att göra det jag vill, så kan det bli tufft att jobba ihop.
2011.02.15 - Hans
Det handlar väl om tillit i slutändan. Motgångar/eller plattåer, då man inte når dit man vill kommer finnas, precis som du säger. Då får man analysera om nåt gått snett i upplägget, skador? Ändrad kost? Störande moment i omgivningen, stress mm… Hittar man inget, så får man ju gå vidare. En gång är ingen gång heter det ju. Börjar det gå snett redan från början, så kommer ju tilliten inte finnas där i samma utsträckning. Har man ett samarbete sedan länge, så kanske man kan förbi se en hel del innan man känner att man inte kommer längre tillsammans.
På samma sätt som han känner den där rädslan som du skriver om, så måste ju hans adepter få fundera på exakt samma sätt. Man måste ju satsa, och man måste lita på varandra. Börjar man tvivla, så är nog slutet nära, om man inte lyckas vända på steken.
Jag är långt ifrån Yannicks nivå, så kanske har han det enklare nu när han ÄR någon. Han har lyckats, och har ett riktigt fint CV. Tilliten till honom är antagligen väldigt stor redan från början, hans ord kommer väga tungt.
2011.02.14 - Susanne
Jag har blommor med chilifrukter på som jag klipper ner i maten… :P Och nu så ska det bli en proteinröra som oxå sätter fart på temperaturen i kroppen… :D