”det finns inga genvägar”
johan wissman

Kroppen är frisk.
Funderingarna är avklarade.
Nu saknas bara några dagars extra vila.
På måndag är det upp på sadeln och köra järnet.

Äntligen. Det känns nästan som att ha vunnit något riktigt stort. Men äntligen är jag frisk. Jag vet att det i mångas öron kan låta överdrivet, att efter sex dagars sjukdom vara överlycklig för att man har blivit frisk för i sin helhet är sex dagar ingenting. Men för mig är sex dagars sjukdom sex förlorade träningsdagar, som i sin tur är sju förlorade träningspass. Sju pass jag aldrig kommer kunna ta igen och det känns, i maggropen, att de där sju passen inte kom in på träningskontot. För det är ju det mitt idrottsliga självförtroende handlar om, att veta att min kropp är vältränad och att jag får mina träningstimmar insatta på mitt träningskonto. Och när jag plötsligt inte längre kan träna som jag vill och ska så svajar mitt idrottsliga självförtroende lite och det känns inte alls bra. Varken fysiskt eller psykiskt. Jag vill vara vältränad, jag vill känna att min kropp är väl förberedd och jag vill känna att min kropp svarar. Då trivs jag och då är mitt idrottsliga självförtroende på topp. Och nu är då jag som sagt äntligen frisk. Redo att få köra igång lite mjukt för att sedan gasa för att nå målet, komma tillbaka till den fantastiska formen jag var i innan jag blev sjuk. Det kommer bli en lugn start som inleds på måndag, först väntar några dagars vila för att vara helt säker på att allt virus är borta. Och jag är taggad till topp. Har kikat igenom ett litet schema som känns som en perfekt start för att inte riskera något. Som inledning väntas ett spinningpass där det är tänkt att pulsen ska hållas relativt låg det följs sedan med en hel del mer spinning där jag successivt ökar nivån på pulsprocenten tills jag är redo att köra på som vanligt. Allt som allt räknar jag med att hela nästa vecka kommer ägnas åt denna successiva ökningen av träning för att på söndag, nästa vecka, utvärderas och för att då ta beslut om hur jag ska fortskrida. Om mitt psyke får bestämma redan nu så kommer jag då vara mer än redo för att köra på som vanligt. På måndag smäller det, äntligen!

Ett val gjordes.
En plan planerades.
Ett beslut togs på säkra grunder.
Och nu. Det finns enbart en enda väg att gå.