matilda03.jpg

Det måste finnas lite djup där man vågar grotta ner sig och tänka djupa filosofiska tankar

Djup är inte så farligt. Rentav rätt skönt. Sjunka in i sig själv, grotta ner sig och våga tänka ett steg längre än man vanligtvis gör. Jag brukar grotta ner mig ibland, sjunka in i mig själv och tillåta mig själv att tänka på allt. På allt som är djupt. På livet, döden, födseln, ja allt. Tillåta mig själv att släppa taget och våga tänka ett steg längre ”vad skulle hända om…” och så grubbla lite på det. I september förra året skrev jag ett inlägg, läs det här: ”Jag tog ett beslut när jag gick i åttondeklass, det var en solig dag och det hade precis blivit vår”, där jag blottade en av mina största rädslor, jag hade fått en fråga som handlade om vad jag skulle göra om jag skulle råka ut för en olycka eller något annat som skulle försätta mig i den sitsen att jag inte skulle kunna använda min kropp som jag kan idag. Jag resonerade hit och dit, vägde känslor mot åsikter och åsikter mot känslor och avslutade med att kortfattat skriva om hur mitt tänk är idag. Nu, när jag är sjuk, och verkligen har haft tiden till att tänka till och bli djup så har jag fortsatt grubbla. Tänkt två och tre steg längre, återigen vägt känslor mot åsikter och åsikter mot känslor. Och faktum är. Här där jag är idag så kan jag inte använda min kropp som jag vanligtvis kan, fysiskt så är den inte tillräckligt stark. Men i det stora hela är det här ingenting, inte ens en millimeter i närheten av en av mina största rädslor. Men jag får för en kort stund känna på en liten del av hur det vore, och även om jag vet att allting snart kommer vara som vanligt så tror jag att det är bra. Att våga känna efter, våga känna frustrationen, längtan och saknaden. Och framförallt, att uppskatta att jag vet att det här enbart är tillfälligt för när jag väl är tillbaka kunna njuta och känna enorm tacksamhet. Inga tankar är förändrade, jag står fortfarande fast vid mitt tänk och mina åsikter,  men jag har ändå förändrats. Min tacksamhet är större. Om några dagar är den här förkylningen bortblåst och jag är fysiskt tillbaka, om inte ännu starkare, men jag vet också att det på en kort stund kan förändras, gå från hundra till noll. Men undertiden, så länge ingenting händer, så njuter jag lite extra för jag har i varje fall för en sekund fått känna på maktlösheten av att inte ha den fysiska styrkan som krävs. En sekund är alltid något. Och det är inte så farligt att grotta ner sig. Det måste finnas tid för djup och för filosofiska tankar, det är så vi utvecklas, tror jag. Så jag grottar ner mig lite till, filosoferar vidare tills jag har blivit frisk och då, aldrig slutar njuta av vad jag har. Här och nu.

Kommentarer

2011.02.02 - Susanne

Ett i veckan kommer det upp… Men nu så sitter jag med alla mina pärmar och block och går igenom efter mirakelnudelrecept… Dom kommer att hamna vid mirakelnudlarna på Fitnessguru… :)

2011.02.02 - Susanne

Haha ja om jag ändå kunde göra det… Men den blivande doktorn/sjuksyrran ska väl fixa det… ;)

2011.02.02 - Malin

Nu skickar jag massor av energi till dig! Om 10 år måste vi vara i kanonform. Jag måste framför allt lära mig cykla på mer än en vanlig cykel….

2011.02.02 - sophie

mm muma nästa ännu bättre! :D oj det borde jag nog köpa ikväll, såå sygen jag blev.
Jag burrar ner mig i alldeles för djupa tankar varje dag tror jag, men det är nog nyttigt, ibland iaf ;)

2011.02.02 - ansepanse

visst ska vi vara här och nu även om förutsättningarna är väldigt olika, om vi kan röra oss lika mycket som innan eller om vi orkar eller inte men det går alltid att njuta av det man har ändå
ha en god dag och krya nu på dig vännen – bamsekramar

2011.02.02 - Malin I Form

Sv: Oj, bra fråga du.. man kan inspirera på flera sätt men jag låter mig inspireras av folk som är peppande och som inte viker ner sig eller går ner sig över småsaker!

2011.02.02 - Deniesé

Jag är vanligtvis ganska rädd för just djupa och filosofiska tankar, jag är en som heller föredrar att leva i nuet. ^^ Det är iof alltid något som skrämt mig, vet inte riktigt varför heller…

sv: haha tack, han tackar nog med :)

2011.02.02 - Elin

haha, va rolig du är.. slå huvudet på tangentbordet.. du måste ha varit riktigt, riktigt trött :P jaa, men i natt sov jag hela 12 timmar så nu är det bra igen :D

2011.02.02 - Malin-Charlotta

Livet är att möta alla sina känslor. Om att våga dyka för en stund. Och visst lär vi oss av det. Jag brukar stanna upp då och då. Ta en eller ett par dagar då jag ligger i soffan och lyssnar. Det är inte alltid tankarna är ljusa, men efteråt är jag alltid så tacksam över de insikter som kommit till mig både genom tårar och skratt.

Det du gör nu är modigt, Matilda. Du vänder och vrider, känner och tycker. Letar och finner.

Skönt att höra ifrån dig igen. Tänkt på dig där du ligger och är sjuk,

Kramar Malin-Charlotta

2011.02.02 - Lissie

Tack :)

Och här och nu är bra, mycket bra till och med!

2011.02.02 - Hockeyfrugan

Åh, jag är precis likadan. Sjunker ofta ner i mig själv och tänker på allt som har med livet att göra. Ofta döden och födelsen men även allt däremellan.

2011.02.03 - Malin-Charlotta

Underbart & höra, Matilda, att du snart är frisk. Yeeaaa för det!!!

Och om kärlek & värme. Först och främst:
Tack för du skriver så till mig. Eller jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva, blev väldigt rörd av de orden. Det är du som är mäktig. Och berörande.

Jag tror, att om man ser livet ur alla dess vinklar, är steget till kärlek och värme nära. Man får en slags ro i kroppen, som följer med som en varm vind, även när det blåser iskallt.

Imorgon när jag vaknar, ska jag svara på ditt inlägg om kärlek. Denna ”förbannande kärlek”. Men först ska jag sova gott många timmar på en axel. Min ”huvudsaks” axel..

Sov gott, Matilda.

2011.02.03 - Johan

Jag är nog ganska djup generellt sätt, som du redan vet, men jag tror absolut att du har rätt. Du kommer vara tillbaka om några dagar, kunna kämpa på så att svetten rinner, hjärtat slår som fan i bröstet och lungorna pumpar luft. Men just nu kan du inte. Det är nyttigt att få känna på, för förmågan att uppskatta det man har i vanliga fall tror jag då kan öka.

Jag läste en grej för några dagar sen nu och den gör att jag, trots allt som händer just nu, är så oerhört tacksam för att jag har kvar A, Jocke, dig och alla andra som betyder något för mig, för det kunde ha varit värre än såhär. Mycket värre.

SV: Haha ja, så kan man också se det, men förr eller senare blir man sjuk, så är det. Ingen går genom hela livet utan att bli sjuk en ända gång. Någon gång trillar man dit, men sedan behöver det inte vara ofta för det. Jag är inte alls sjuk ofta och det är jag glad för.