Känslan är starkare. Kärleken djupare och jag är överbevisad.
Det är så här det ska vara. Så här det ska kännas.
Vad som en gång var är bortglömt och den nuvarande känslan skulle kunna få mig att skjuta iväg som en kanonkula. Jag vet inte, men jag tror mig minsann ha hittat det där jag så länge saknat.
Den sista pusselbiten, den oändliga pusselbiten.

Varför ge upp när man kan göra allt för att tänja lite mer på gränserna?
3h träning. Det är vad som är kvar den här onsdagen då solen värmer mitt ansikte trots kylan och himlen är klarblå. 3h träning. En liten liten bagatell av alla timmar av ens liv, egentligen. Men 3h där det ska förflyttas gränser och byggas ett hårt psyke. Timmarna kommer bestå av lite varierad åkning där fokus är en enda sak, att försöka driva mig själv till vansinniga nivåer och trots det inte ge upp. Jag minns några välvalda ord som jag hörde en gång: ”A winner is a loser who was willing to fail and get up, fail and get up, fail and get up, fail and get up and win”. Och ja, det enda som kan få dig att ge upp är du själv. Så länge man själv är övertygad om att man kommer orka så orkar man. Och ikväll kommer jag orka, spränga mina gränser och jag har gett mig sjutton på att det ska bli så. Först väntar 1h intervaller, efter det är det 1h tempo och till det lägger jag 45min styrketräning. Tuff träning maximerad med 45min rå styrketräning. Efter gårdagens återhämtningspass på kvällen känns dessa 3h som en lagom skön utmaning. Jag har inte tänkt att slappa men med en fräsch kropp känns 3h som en liten fin utmaning. Som sagt, det är enbart jag som bestämmer om jag ska ge upp eller ej, och ge upp, den meningen existerar inte för fem öre. För jag kommer inte ge mig, inte en chans, jag ska vinna. Det bara är så.
Slut diskuterat.

Kvällens träning:
2h spinning
45min styrketräning