10 gånger i veckan. Om och om igen. Timme efter timme. En enda kropp.

Ibland ger det mentala upp. Går sin väg och struntat fullkomligt i att kroppen rent fysiskt är urstark och skulle orka köra på i all oändlighet. Ingenting lockar, spelar ingen roll hur mycket man försöker variera träningspassen, ingenting lockar. Det mentala slits mellan att känna meningslöshet och styrka, det förstnämnda vinner. Det är stunder då man behöver all pepp och stöd i världen, det är då man verkligen behöver dem i sin omgivning. Att dem står ut trots att det mentala aldrig är nöjt och mest hela tiden känner att ingenting spelar roll. Ibland ger det mentala upp. För en stund.

•

Mitt mentala har på sista tiden gått ner sig lite. Jag har inte berättat särskilt mycket om det här på hemsidan men har nu bestämt mig för att göra det, just för att visa att man kan inte leverera maximalt i all oändlighet. Efter många veckor av hård träning på hög nivå så gav jag mig själv vila för att återhämta mig och få tid till att umgås med de jag älskar. Målet var att komma tillbaka efter vilan starkare än på länge, och jag gjorde det – delvis. Kroppen är stark, rentutav urstark, och jag är i en grym form som känns som om den kommer vara för alltid. Men. Och det är här det stora kommer. Mitt mentala kom inte tillbaka efter vilan. Trots all fantastisk tid med de jag älskar som kändes som superstora energidepåer så kom inte mitt mentala med min kropp. Istället blev det en mental svacka där allting bara har känts segt och ”bläigt”. Jag har suttit där på sadeln, gjort mitt slit men har inte kunnat få till det där sista eller känt glädjen efteråt. Då och då har jag funderat på om min vila var för kort, men nej, den varade i tre veckor, visserligen tränade jag men mycket mindre.Vad det här beror på vet jag inte men en sak vet jag och det är:

Man kan inte leverera på topp alla dagar, året runt i all evighet.

Men som jag skrev högre upp så går det mentala ner i en svacka enbart för en stund. Mina mentala svackor varar aldrig länge, i någon vecka eller två och sedan är jag tillbaka, urstark både fysiskt och psykiskt, redo att återigen ge järnet och dessutom känna enorm glädje efteråt. Den här gången är med all säkerhet likadan, det varar en stund och sedan är jag tillbaka. Men den här gången har jag haft min alldeles egna lilla mentala maskot. Tro nu inte att alla i min omgivning skiter i mig när jag går ner mig för det gör dem verkligen inte. Min familj och ja, alla jag älskar finns alltid, i motgång såväl som i medgång. Men den här gången har jag fått tillskott av en maskot med mördarblick och ett jävlar anamma. En maskot vid namn Linda som peppar mig, sparkar mig i baken och som lovar mig att tiderna blir bättre, att det här bara är tillfälligt och att jag kommer greja det här. Jag är oerhört tacksam för att ha henne i min omgivning och ännu mer tacksam över att hon finns lite extra just nu. Det är människor som henne som man inte klarar sig utan, varken i motgång eller medgång, för jag är övertygad om att hon kommer finnas kvar även när mitt mentala är tillbaka. Och mitt mentala är snart tillbaka, då kommer energin och farten flöda.

”I always wanna do more, always wanna be better, and without training I won’t be there so, that’s my motivation”

Andy Schleck