familjen kärlek

Det finns några som stöttar mig i alla väder, i medvind såväl som motvind, i vått och torrt – alltid. De tror alltid på mig och är dem som skriker högst för att peppa. Och som ni säkert redan har listat ut så är det självklart min familj jag pratar om nu. Min familj är fantastisk på alla sätt och vis, fylld av kärlek, fylld av styrka och en otroligt stark sammanhållning. Ingenting kan sära på oss. Att veta att man har en familj som alltid står bakom en är en känsla av total trygghet och som är nödvändig. Utan dem inget jag. Jag älskar att kunna dela livets glädje med dem och känna deras stöd i livets motgångar. Familjen är de sanna osynliga superhjältarna i mitt liv.

släkten omtänksam

Jag har alltid, ända sedan barnsben, stått min släkt väldigt nära. Mina kusiner och jag är tajta och jag har en väldigt nära relation till både fastrar, mostrar och morbröder. Vi är en sådan där härligt stor släkt som försöker att ses en gång om året. Fram till några år sedan firade vi alltid jul tillsammans och det är ett underbart barndomsminne. Nu firar vi julen lite mer skilt men har istället en släktträff under sommaren. Släktträffen ger tid för att prata och uppdatera sig om vad som händer i allas liv, många kusiner har fått barn och jag själv har blivit stor och fått fullt upp men jag känner fortfarande att vi står varandra nära och ja, min släkt är lite sådär extra ordinär. Riktigt fin och fylld av omtänksamhet och värme.

vännerna eviga

Jag är helt säker på att jag har de bästa och finaste vännerna i det här universumet. Vissa är nya och vissa är vänskapen nästan lika lång som jag är gammal, hela 19 år. Oavsett om de är nya eller gamla så betyder de mycket och utan dem vore jag inte jag. Det finns några vänner som jag har haft hela mitt liv, barndomsvänner, och vår vänskap håller i sig stadigt och kärleksfullt. Tiden för att ses ofta finns inte men vi försöker höras ofta på alla olika miljontals sätt som finns. Och något som fascinerar mig är att när vi  ses så är det som om ingenting är förändrat, när vi står där öga mot öga är det som om det var igår vi sågs. Är det inte äkta vänskap så säg? De nya vännerna är vännerna som jag umgås desto mer med, och det är väl så, nya vänner kommer med tiden, och därför finns det mer tid att träffa dem. Jag säger inte att jag älskar dem mindre, definitivt inte, de är underbara på alla sätt och vis, vän som vän, vänskapen är evig.

kärleken oändlig

Jag minns min första förälskelse, det var min bästa vän. Han och jag gick hand i hand mot framtiden och en somrig dag när vi var små gifte vi oss. Vi planerade vilken barnvagn vi skulle köpa och jag lärde honom spela elgitarr. Idag ser kärleken lite annorlunda ut. Personerna är utbytta och kärleken har förändrats. Själva känslan i det hela, pirret i magen, fjärilarna och den totala lyckan när man återigen ses är nog den samma som när man var liten, men kärleken har blivit mer seriös (?). Jag och min bästa vän skilde oss aldrig så på sitt sätt är jag fortfarande gift men som liten var det mer något man gjorde för att det var kul och för att det kändes vuxet och för att det var en del av leken. Idag, 14 år senare, så inser jag att den jag älskar nu faktiskt kan vara min blivande man och pappan till framtida barn. Och insikten om det skrämmer mig inte, inte det minsta, utan känns istället rätt och perfekt. Kanske är det när den känslan infinner sig som man har hittat sitt livs kärlek? Något säger mig att det är så.

utan er alla vore jag inte jag – ni är mitt liv, min trygghet och mitt allt