Jag minns när jag var liten, då handlade det om att få färgglada paket med roliga snören och helst skulle det vara många paket. Nu handlar det mer om att få fira med de man älskar även om paket givetvis alltid är roligt. Tänk så det kan förändras. Men samtidigt finns det vissa saker som aldrig förändras, som att bli väckt på morgonen av familjen som sjunger med deras ljuvliga stämmor. Även denna födelsedag började så, sång med ljuvliga stämmor, kamerablixt i ögonen och lite smått förvirrad försöka se klarvaken ut redo för att få paket och blommor. Det är ju inte helt fel faktiskt, snarare väldigt roligt. Så har mina födelsedagar alltid varit, allt har dokumenterats och därav kan jag visa bilden som är här ovanför, en bild från min två årsdag. Jag blir nästan nostalgisk när jag ser bilden, vad fort tiden går. Det var som mamma sa igår: ”Känns som om det var igår du fyllde två år.” Nu känner jag mig lite extra gammal, nostalgisk. Det är ett ord jag alltid har förknippat med äldre människor, och se, nu är jag här själv. Njuter av minnen och älskar att skapa nya, tingen är inte lika viktiga som upplevelserna och närheten till de jag älskar. Men samtidigt, det är väl så det ska bli med åren? Att man ska inse värdet i allt som tillhör livet istället för det materiella. Men barnslig som jag är i själen så kommer jag nog alltid älska paket som är färgglada och snören som är lockade, vem gör inte det? Så, idag fyller jag 19 och om ett år fyller jag 20, vad logisk och smart jag är va? Det jag tänker på är att 19 mest är en mellanålder i väntan på det stora. Fast nej, jag kommer nog minsann gilla att vara 19, för sedan känns det verkligen som om man är vuxen vuxen. Kaffekoppen på bilden här ovanför är inget tecken på att jag drack kaffe vid två års ålder eller att jag gör det nu, nej, så vuxen har jag inte blivit och kommer nog aldrig bli. Ikväll blir det bananasplit till efterrätt, säger inte det allt om vad jag är i själen? Barnslig, definitivt barnslig.