År 2010 flyger mot sitt slut och här är jag, lite äldre och förhoppningsvis lite klokare, lite visare och lite mer vältränad. Eller vad tror ni? 2010 kommer jag minnas som det mest hektiska året i mitt liv, hittills i varje fall. Slutspurten i skolan var inte ens rolig men om man glömmer den och enbart fokuserar på studentbalen, sista veckan med världens bästa klass och studenten så var sista tiden i skolan den bästa. Faktiskt. Mest sorglig men också den bästa, vi blev verkligen en tajt klass på slutet.

Som ni säkert redan har listat ut blev det en himla massa tid på sadeln också. Har sett en hel del asfalt under året som gått och känt doften av koskit. Men vad ska man säga? Det är ju lite av charmen med det hela! Förutom alla mil på cykeln lärde jag känna underbara människor under en bit smörgåstårta. Fina flickor som Linnea, Karin och Therese får man inte glömma bort i denna års summering! Att titta på girot och touren var ju givet även 2010 och att det var Cavendish som dominerade spurterna under touren behöver vi ju inte ens diskutera.

Under sommaren gjordes det även en tripp i södra Sverige. Med familjen försökte jag besöka så många städer som möjligt under drygt en vecka och jisses vad vi åkte! En av höjdpunkterna var definitivt stoppet på IKEA i Älmhult där vi inhandlade kaffekoppar och åt isterband, hur mycket mer svenskt kan det bli? Dessutom fick vi se mycket fint, något jag minns med värme i hjärtat är Karlskrona och Karlshamn. Och precis som jag sa efter resan så säger jag det igen, för er som inte har varit där: åk dit!

Som grädden på moset under detta år, som kom att bli ett fantastiskt år, får jag inte glömma en speciell person. När det kändes som om tiden och lusten inte fanns så kom han, från ingenstans och flög rakt in i mitt hjärta och tog mig med storm. Ett leende senare var jag fast och svimfärdig. Nu, några månader senare känner jag mig fortfarande knäsvag och svimfärdig varje gång vi ses. Men saken är väl den att det är när man känner att tiden och lusten inte finns som den rätta dyker upp för aldrig har det känts så här rätt.

GOTT NYTT CYKELÅR

önskar jag

ALLA KÄRA VÄNNER!

11 kommentarer 2010.12.31

skivstången är som gjuten efter mina axlar.
magen är spänd, ryggen rak och vikterna noggrant placerade på stången.
ner och upp.
upp och ner.
benen böjer och jag tittar in i spegeln.
där möts jag av en blick som ser ut som om den vore redo att döda.
ner och upp.
upp och ner.
jag ser ut som en seg fjäder som rör sig i takt, långsamt men säkert.
nu är det bara femtio minuter kvar av styrketräningen.
dax att bygga muskler!

Att komplettera betyder mycket. Det är att lyfta vikter och styrketräna, jobba med det mentala och fila på teknik. Helt enkelt ett brett område som omfattar alla de där delarna som gör det hela komplett. Att träna cykling är ju grunden, byggstenarna för att sedan utvecklas ännu mer är att komplettera. Jag tycker inte man kan säga att någon del är viktigare än den andra, alla delar behövs för att pusslet ska kunna läggas och dessutom bli bra, grymt bra. För det är lätt, hänger inte det mentala med så blir resan så mycket jobbigare och hänger inte kroppen med så blir det mentala så mycket jobbigare. Alla bitar för det kompletta pusslet som man någonstans ändå är det som man är på jakt efter eftersom att det är när alla bitar faller på plats som man står där med kroppen man så länge jagat. Det perfekta som orkar hur länge som helst utan några som helst problem. Att hitta dit är det som är svårt.

Som jag började med att säga så är det kompletterande för mig styrketräning, mentalträning och teknikträning. Jag har ett inplanerat styrkepass den här vintern där jag under det passet enbart fokuserar på rå styrka och bygga muskler på rätt ställen, det vill säga, jag vill inte ha något onödigt utan enbart där det gynnar mig. Att bygga armmuskler så att jag snart kan tävla mot tyngdlyftarna på gymmet är alltså inget jag vill. Därför lägger jag mer fokus på många repetitioner med låga vikter när det gäller överkroppen och tunga vikter och färre repetitioner när det kommer till underkroppen, ja ni förstår. Valet av att ha två KiBoxpass pass den här vintern är för att jag är helt och hållet övertygad om att det kommer ge mig smidiga muskler på rätt ställen. Inget mer och inget mindre. Lite mindre fett och lite tydligare muskler på överkroppen helt enkelt och dessutom en all round träning för hela kroppen.

När det kommer till det mentala är det svårare. Betydligt mycket svårare. Vissa dagar går bättre och vissa sämre, ibland är det mentala kört i botten och ibland är det på topp, dagarna med toppar överväger stort. Tack o lov. Men jag har alltid tyckt att det mentala har varit svårt, att visualisera och skapa bilder över hur man vill ha det. Över hur resan till målet ska vara, hur delmålen ska se ut och helhetsbilden. Bilden av hur det ska gå till. Jag har den stora lyckan att vara omgiven av människor som är så otroligt duktiga på mentalträning. För sedan tiden då jag spelade golf bär jag med mig orden: ”Du kan tänka i bollen i hålet.” de orden bär jag fortfarande med mig och ja, jag kan se mig själv nå dit jag vill, i det här sammanhanget är jag bollen och hålet målet.

6 kommentarer 2010.12.30

Marcus Hellner .  Johan Olsson . Anders Södergren . Daniel Richardsson . Anna Haag . Charlotte Kalla . Björn Ferry . Anja Pärson . André Myhrer . Lag Anette Norberg

Det går inte att göra annat än att fälla en och annan tår, rysa och få stå päls. OS i Vancouver 2010 var en ren dröm för Sverige. För vem minns inte herrarnas otroliga samarbete i längdskidspåren och vem minns inte Anja Pärsons otrolig styrka när hon dagen efter den våldsamma smällen ställde sig i startfållan ännu en gång, för att vinna brons. Men grädden på moset under det här spelet är enligt mig herrarnas stafettguld i längdskidor. Det guldet representerar så otroligt mycket. Laganda, styrka, kämparglöd och enorm glädje. För mig var deras stafettguld störst av allt under OS 2010 i Vancouver. Vad minns ni bäst? Vad tyckte ni var störst?

Kika in på SVTplay för att bättra på minnena och återigen fälla några tårar för våra fantastiska idrottare!

3 kommentarer 2010.12.29

Det är knäpptyst. Jag kan höra mitt egna hjärta slå och hur blodet forsar fram i min kropp. Muskel efter muskel slappnar av och andetagen blir längre och längre.  Jag sluter mina ögon och släpper allt. Där ligger jag i en bubbla och allt jag känner är hur kroppen sakta svävar mot fjärran länder. Det är knäpptyst.

Att våga vila.

När jag var yngre trodde jag i princip att den som tränar mest blir bäst. Utan någon vidare eftertanke borde det ju stämma för övning ger färdighet. Tur nog är jag omgiven av människor som bär på beundransvärt mycket erfarenheter och lärdom och de lärde mig att se vila som en nyckel för idrottslig framgång. Hade jag inte haft de människorna i min omgivning hade jag nog matat kroppen med träning tills den stupat, eller ja, tills skador och sjukdom varit övervägande mot träning.

Flertalet av en veckas dagar består av två träningspass, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Mer orkar inte kroppen. Däremellan är det tid för att göra allt annat som ett liv innehåller men även att fylla på energidepåerna med mat, OCH att vila. Jag sover aldrig flera timmar mellan passen mitt på dagen, då blir bara kroppen seg och allt utom pigg och alert. Men en powernap som det så fint heter på ungefär 20 minuter ger min kropp så mycket styrka tillbaka att eftermiddagens pass kan få samma genomkörare som förmiddagens. Utan de 20 minuter skulle jag kunna glömma att orka tömma mig igen, på samma sätt, flera gånger i veckan. För mig handlar det om att orka träna så här mycket under långa perioder och orka leverera på hög nivån under passen. Om jag skulle träna två eller tre gånger i veckan skulle vilan mellan passen bli mer än tillräcklig eftersom jag skulle ha flera dagar emellan. Men nu kan det i bästa fall handla om 4 -5 h där jag ska återhämta mig för att orka igen, då är 20 minuter guld värda. Det har funnits dagar då jag har fuskat med återhämtningen mellan passen för att jag har velat hunnit med så mycket annat under dagen också. Men efter varje gång har jag ångrat mig grymt mycket när det är dax för dagens andra pass. Att inleda ett pass med en trött, seg och sliten kropp är ingen hit och inget man frivilligt vill utsätta sig för. Så med åren, och visdomen kanske, så har jag insett att den där powernapen faktiskt är lika viktig som träning. För utan den så blir träningen kass och jag vill leverera maximalt.

Jag har varit där, jag har också tänkt att ju mer träning desto bättre. Men nu är jag här, oerhört tacksam till alla som genom åren sagt till mig hur viktigt det är med vila och som har tjatat på mig. För det ska tjatas. Precis som när det gäller maten så ska det tjatas för utan fyllda energidepåer och en utvilad kropp kan man lika gärna lägga sig på sofflocket och stanna där, passen kommer få ungefär lika dålig kvalité som om man skulle strunta i dem. Så man måste våga inse att vila är viktigt, lika viktigt som alla andra delar för att få träningen att fungera. Det handlar om en enda sak.

Att våga vila.

4 kommentarer 2010.12.29

träning.

musiken dånar, kroppen är spänd om en gummisnodd som bara väntar på att få skjuta iväg all energi. psyket är peppat till max och allt jag ser är en tom landsväg. som jag har längtat. trycker på startknappen på pulsklockan.

nu åker vi!

träning.

det är knäpptyst skulle någon tappa en knappnål så skulle det låta som en mindre jordbävning. kroppen är trött och sliten. benen värker och energidepåerna såväl som psyket är tömt. det finns inget kvar, inte ens viljan. pulsklockan visar att det är 30 plågsamma minuter kvar.

nu biter vi ihop!

Jag började med idrott som väldigt liten. Det började med plask i stora bassängen i badhuset med pappa och fortsatte med gymnastik, lära sig simma och så började det rulla på. Jag har hållit på med många olika idrotter och aldrig varit rädd för att testa på nytt. Men nu är jag här, med 10 pass i veckan och med en landsvägscykel som bästa vän. Och jag tror att en av de stora anledningarna till att jag orkar träna på bygger på vad jag har gjort tidigare. Ett exempel är golfen som jag är oerhört tacksam över att jag började med. Golfen gav mig ett psyke som jag tror att få idrotter kan ge, att stå på en range och slå boll efter boll om och om igen ger ett psyke som är hårdare än hårdast. Och det är väl så fint som ordspråket lyder: ”Erfarenhet ger lärdom”, jag tror definitivt på det. Men nu är det som sagt jag och landsvägscykeln mot världen och aldrig har jag känt mig så hemma som nu.

En vanlig träningsvecka just nu består av 7 cykelpass, 2 Ki Box pass och 1 styrkepass. För min kropp känns det som ett optimalt upplägg för att nå den formen som jag strävar efter, att bli så stark som det bara går att bli. För mig handlar det om att lägga tung vikt vid cyklingen och konditionen men att även bygga muskler på rätt ställen och behålla glädjen på så många pass som möjligt, därför tror jag inte på att enbart göra en och samma sak. Ki Box kanske inte är det optimala, det kanske inte gynnar mig som cyklist särskilt mycket men det ger en glädjen som jag inte vill vara utan och det ger mig ett go i kroppen som stärker mig när de tuffa fyra minuters intervallerna kommer på cykeln. Man måste ha ett helhetstänk, det tror i varje fall jag på. Att träna för att nå den maximala prestationen tror jag, precis som när det kommer till maten, är individuellt. Att resan man gör är olika för alla. Givetvis ska man lyssna på andra som har mer erfarenhet och givetvis ska man ta hjälp av människor men vad de än säger, vad de än tycker och vad de än anser att man bör göra så handlar det till sist om vad man själv tycker, hur ens egna kropp reagerar, om det passar eller ej. Det är ju trots allt jag som ska göra det och ingen annan.

Precis som i mångt och mycket tycker jag att glädjen ska få styra i de flesta fall. Givetvis ska man inte lägga sig platt på soffan bara för att det känns lite tungt en dag, men jag tror att det är jätteviktigt att behålla glädjen, vara påhittig vad det gäller nya övningar och inte glömma att skaffa sig schysst sällskap. Så, som en sammanfattning av träning för maximal prestation, så är min nyckel glädje och ett jävlar anamma. Att aldrig ge sig, för när man tror att det är slut på energi, vilja och målmedvetenhet så finns det alltid lite kvar. Det finns inga genvägar till framgång, det finns bara en väg och det är att aldrig sluta kämpa. Att aldrig ge upp. Det finns alltid lite mer att ta av. Nu kör vi!

4 kommentarer 2010.12.27

Till er ALLA från mig,

1 kommentar 2010.12.24

När jag var liten, riktigt riktigt liten, lagade mina föräldrar diverse puréer till mig av alla olika typer av grönsaker. Och kalvfrikadeller. Inte en enda barnmatsburk har passerat in i min kropp. Och jag tror att tack vare mina föräldrars beslut att laga alla mat till mig när jag var liten så kom jag inte heller att bli särskilt kinkig, eller jo, jag hatar halvfabrikat och så kallad skräpmat. Det finns ett mycket klokt citat citerat av Anders Haglund som lyder: ”Ta väl hand om din kropp – den är det enda ställe du har att bo på!” och enligt mig är det precis så man ska leva. Mat är viktigt, livsnödvändigt och det bygger grunden för att orka, och i det här fallet, för att jag ska orka pressa min kropp så långt det bara går. När man tränar så mycket som jag gör, 10 pass i veckan, så kan många tro att det spelar ju inte så stor roll vad jag äter eftersom förbrukningen av kalorier är hög. Men kanske är det på den här nivån som det är extra noga att tänka på vad man äter. Det fungerar inte att äta skräpmat då det innehåller noll långvarig energi. Hemma lagad mat med rikligt av vitaminer, mineraler, kolhydrater, protein och fett är däremot rätt väg, och den enda vägen.

exempel på näringsintag under en dag:

frukost: gröt, banan, tre hårda smörgåsar med grönsaker på samt ett glas vatten

mellanmål: någon typ av frukt, hårda smörgåsar med grönsaker samt två glas vatten

lunch: vegetarisk tacos med diverse grönsaker, majsbröd samt två glas vatten

mellanmål: gröt, banan, en hård smörgås med grönsaker på samt ett glas vatten

middag: vegetarisk lasange, sallad med diverse grönsaker samt två glas vatten

Det tjatas om att man ska äta på bestämda tider och jag tycker att det ska tjatas. Jag äter ofta middag rätt sent på kvällarna på grund av kvällspassen och det är inget jag är stort fan av, maten kommer ner i magen lite väl nära inpå att det är dax för sänggång. Men trots det är jag noga med att få i mig det sista målet av mat. För mig handlar mat och äta om att ladda energidepåerna för att orka. Orka med vardagen, allt som tillhör livet och givetvis träningarna. Utan mat ingen ork. Och jag tycker att alla ska tänka på vad de stoppar i sig, jag menar inte att man ska bli totalt fixerad vid det och mäta hur mycket man äter av vad, utan mer tänka efter om det man äter känns sunt för kroppen och för sig själv. För min egna del så har jag insett att en kost som till stor del är vegetarisk är det ultimata, mättnaden är mycket bättre än efter rött kött, för mig. Men som i alla annat så tror jag att allting är individuellt, hela världens befolkning måste inte bli vegetarianer eller veganer, men jag tror i och för sig att lite mer grönsaker aldrig kan sitta fel. Men återigen, alla är vi olika, jag har valt ett sätt att äta på som passar mig oerhört bra och som jag tror på. I mångt och mycket är huvudsaken ändå att inte glömma äta, för det är så, äta bör man annars dör man.

8 kommentarer 2010.12.20

Under några dagar nu kommer jag publicera inlägg som kommer handla om hur jag ser på saker och ting när det kommer till balansgången mellan ofantligt mycket träning och en vardag utan träning. Hur viktig är vilan egentligen? Kan man äta vad som helst? Och hur viktigt är det att hitta en balansgång mellan träningen och vardagen? Helt enkelt kommer det bli en liten serie om livet i stort, hur jag ser på det och hur jag lever det.

imorgon publicerar jag del 1!

7 kommentarer 2010.12.20

Rakt fram. Precis rakt fram. Så länge det går, så fort det möjligen kan gå.

Vintern har kommit till Sverige för längesedan. Snön täcker nog precis hela vårt avlånga land och här hemma snöar det för fullt. På vädret varnar man för att ge sig ut och bussar är inställda lite överallt. Det är snö och träningarna på sadeln spenderas inomhus. Inomhus där jag stirrar in i vita väggar och gång på gång när kroppen tar emot försöker intala mig att vita väggar hjälper mitt psyke till att bli starkare och enbart är positivt. På Spotify lyssnar jag på ”Älskade Älskade vår” och har det som draghjälp när energidepåerna är slut. Vita väggar tär på psyket, tär på kroppen och tär på känslorna.  Vita väggar gör så att energidepåerna tar slut. Torra landsvägar, klarblå himmel och soliga dagar tär inte, de stärker kroppen och fyller på energidepåerna. Men jag sitter ändå där, på sadeln mellan fyra vita väggar och ber på mina bara knän till cykelgudarna att de vita väggarna inte ska tära utan att de ska hjälpa, att de enbart ska göra mig starkare. Ibland går det upp och ibland går det ner. Ibland har jag lust att skrika åt väggarna och be dem fara dit pepparn växer, ibland skriker jag åt snön men för det mesta älskar jag det vita guldet. Jag gillar inte paradoxerna. Att älska och hata samma sak. Men när det går upp älskar jag snön lite mer och tackar de vita väggarna för vad de ger mig och för att de hjälper mig. Då tackar jag cykelgudarna men fortsätter lyssna på ”Älskade Älskade vår” för att inte falla, snart, snart är våren och de torra landsvägarna, klarblåa himlen och soliga dagarna tillbaka.

9 kommentarer 2010.12.19

Vilodag. Hm. Vad konstigt det känns, eller riktigt njutbart. Om en vecka är det julafton och det kommer vara folk högt och lågt här hemma. Kalle på teven och Janssons Frestelse. Dagen till ära ska jag dessutom njuta av Rocky Road då.  Men nu har jag tagit mig i kragen och loggat in på bibliotekets hemsida och lånat böcker. För några år sedan lånade jag böcker högt och lågt men sedan fick jag så mycket böcker så jag var tvungen att läsa dem. Dagens i-landsproblem. Men nu har jag lånat, och det är som Carrie säger i Sex and the City, böcker från biblioteket luktar underbart. De känns så kloka och visa på något vis. Inte alls som en sprillans ny från bokhandeln. Kikade på Postkodmiljonären nu på kvällen och det i en av frågorna var Moby Dick svaret, där av valet att klicka på lånar knappen för den! My sisters keeper fick jag höra talas om för något år sedan då jag läste biovetenskap, vi fick en fråga som jag tror handlade om hur vi som mamma skulle göra om man hade två döttrar varav en vore svårt sjuk och den andra en möjlig donator för att rädda livet på sin syster, tänk vilket dilemma. Huga. Extremt högt och otroligt nära började jag läsa för kanske två år sedan men så hittade jag en annan bok, fastnade i den och så vips glömde jag bort att fortsätta läsa. Men nu är det jul som innebär massor av apelsinätande och soffmys med att läsa böcker. En vecka kvar till doppar dagen och mina smaklökar ser redan nu framemot nästa veckas godisbak. Mumma.

15 kommentarer 2010.12.17