2h cykel

medelpuls: 167

maxpuls: 183

”Jisses, kan det inte ta slut snart?!” - så löd mina tankar den sista kvarten av kvällens träning. Det var det 6e passet för veckan, av de 10 som ska avverkas, och jag kan lova er att det kändes i kroppen. Tanken var att passet skulle bli rätt mediokert med stabil puls och inga större pulstoppar. Jag fick till några toppar under passet och ungefär i mitten fick jag till toppen som gav mig en maxpuls på 183. Annars var det som sagt rätt mediokert, inget återhämtningspass men heller inget råpass, utan skönt men ändå med gas i benen. Och den där gasen i benen var då alltså slut när pulsklockan visade att det var 15 minuter kvar. Då fanns det i princip ingenting kvar. Vattnet var slut, energidepåerna var tömda, mjölksyran lekte för glatta livet i kroppen, lungorna försökte få syra och hjärtat, ja, det skrek där inuti att snart vore det minsann bra att stanna, för hälsans skull. Men alla organ stod ut de sista 15 och död som en sill såg jag stora forsar av vatten framför ögonen när passet var över. Vatten skulle alltså passa väldigt bra där jag satt. Men eftersom kroppen och knoppen var i princip nollställda blev det inget vatten. Förrän jag kom hem och drack alldeles för mycket vatten på en och samma gång. Och nu, när jag ser i 3D och orden på skärmen är en ända stor röra ska jag krypa ut i köket och hämta lite mer vatten, sedan blir det sänggång, tack och bock för mig idag!