”but glory lasts for ever”

Och så landar jag. Ligger i sängen och kan känna hur det rycker lite vagt i musklerna, en efter en slappnar dem av och jag kan känna hur mina andetag blir färre och djupare. Hjärtat slår långsammare och när jag sluter ögonen tillåter jag min kropp att äntligen få vila. Sista 20 minuterna på träningspasset, 2 timmar cykling, skrek min kropp efter vila och av smärta. Men smärta är kortvarigt, äran är däremot evig. Så det är bara att köra på till man inte orkar mer, och när man når den punkten går man på ren vilja ytterliggare en stund.

-

Det gör ont. Smärtan pumpar genom kroppen och benen värker. Det kan inte göra mer ont och kroppen kan inte skrika mer efter vila, trots det fortsätter jag sista milen samtidigt som jag omges av ängar. På framfart längs vägen, känner doften från ängarna och blommorna längs vägen. Solen lyser i mitt ansikte och det är min dag idag. Ännu en dag på landsvägen, ännu en dag på cykeln, ännu en dag med träningskläderna, ännu en dag med svetten rinnandes i ansiktet. Men idag är det speciellt, jag flyger fram och min kropp är i sitt ultimata toppform.
Jag ler, mer och mer för varje tramptag, det går inte att sluta le och jag vill inte att känslan ska försvinna.
Mjölksyran kommer och jag inser att jag har tagit i hårt redan från början. Fartvinden känns i ansiktet och pulsen slår, hårdare och hårdare. Jag kan känna varje slag hjärtat slår, så hårda är slagen. Varje tramptag är hårdare och mer kraftfullt trots att det är mot slutet. Jag ser bostadsområdet och jag ler. Jag kan skymta några hus och nu vet jag att det inte är många meter kvar. Jag skriker ikapp med kroppen – av lycka. Det här är mitt liv när det är som bäst, det är därför jag tränar 10 gånger i veckan med ett leende på mina läppar.
Blommorna doftar så underbart och himlen är klarblå. Solens strålar värmer mina ben och får svetten att rinna ännu mer. Jag vill aldrig sluta. Vill aldrig lämna detta. Jag vill fortsätta i all oändlighet. Målet är tydligt, och det finns bara en klar vision, jag kommer att lyckas. För mjölksyran i benen är kortvarig i jämförelse med allt det andra – the glory lasts forever.