matilda01.jpg

Mitt livs största kärlek, det finns ingen eller inget som kan slå denna kärlek

Landsvägscykling + Matilda = Sant


Jag är förälskad till max.

”I want to run, I want to hide, I want to tear down the walls that hold me inside. I want to reach out and touch the flame where the streets have no name. I want to feel sunlight on my face, I see the dust cloud disappear without a trace. I want to take shelter from the poison rain where the streets have no name. We’re still buildning the burning down love and when I go there I go there with you. It’s all I can do. The city’s aflood and our love turns to rust. We’re beaten and blown by the wind, trampled in dust. I’ll show you a place high on a desert plain where the streets have no name.”


Jag kände hur svetten rann, hur hjärtat slog snabbare och snabbare, hur andningen nästan var automatisk och jag flög. Jag flög verkligen fram. Så är kvällens pass över. Benen har ingen energi kvar så jag ligger i min sköna säng och tänker på mitt livs största kärlek som aldrig kommer gå över eller som aldrig kommer göra slut med mig: landsvägscyklingen. Ni är en del som frågar vad som är så speciellt med just denna sport, för vadå, egentligen är det ju inget speciellt, man sitter ju bara på en cykel och trampar lite. Trodde ni ja. När jag sitter på cykeln och känner hur svetten rinner, hur hjärtat slår och hur andningen fungerar klockrent så är det som ren och skär kärlek. Att komma upp i samma hastighet som en bil kan är en magisk känsla, att man gör det med endast sina ben och sin kropp. Den känslan går inte att förklara, den kan bara upplevas. Så landsvägscykling kanske är som kärlek och förälskelse? Det kan inte förklaras, det måste upplevas för att man ska förstå hur det är. Hur värmen sprider sig från topp till tå och ger ett sådant välbehag att man tror att man ska smälla i taket av lycka. Det må vara jobbigt, det må svida i benen och i kroppen, det må vara ett helvete när man sliter sig uppför backarna men innerst inne bär jag alltid på ett stort leende. Jag har hittat mitt livs största kärlek som jag aldrig kommer släppa greppet om och som jag vet aldrig kommer släppa greppet om mig. Snart är det nog dax för giftemål, jag ser framemot det. Att få känna denna kärlek nu och för alltid. Så sant som det är sagt, jag har hittat mitt livs största kärlek. Vi är starkare än alla andra, det är vi mot världen.

Kommentarer

2010.09.08 - Johan

Hur snabbt har du cyklat som snabbast?

Det kanske inte riktigt är samma sak, men många tycker ju att ”Nejmen goalball, det är bara att slänga sig lite och kasta en boll, inte ett dugg jobbigt”. Hah! Det är mycket, mycket jobbigare än så! Kanske inte så extremt krävande som cykling, men det kräver både styrka, kondition, explossivitet, väldigt mycket teknik och hörsel.

SV: Ja, hurra hurra hurra!!! :)
Skål för kärleken och all den lycka, värme och trygghet den ger oss! :)

2010.09.08 - Marcus Åberg

Jag är ju inte säker på det :)

2010.09.08 - Alexandra

Du är så grymt fantastisk!

2010.09.08 - marie

får jag komma på bröllopet :)
kramar

2010.09.08 - Sheriilyn

svar: Ja, eller hur. :)

2010.09.08 - Ingmarie

jag förstår din känsla så väl! Dock är jag för feg på hojen för att känna den där. Är du aldrig rädd? Tänker du aldrig ”om”? (jag vurpar, blir påkörd, slår mig helt fördärvad o.s.v) Det gör jag…

2010.09.09 - Elin

Blir så glad när jag läser det här. Mest för din skull, men också för min, Har glömt bort att det går att känna så här om träning. Ja, jag får kicken, men jag får inte känslan av kärlek. Längre.
Kram

2010.09.10 - Motorcykeltjejen

Det är häftigt att du känner så starkt för din sport!!
Roligt tycker jag!!
Trevlig helg!
Kramar

2010.09.12 - Martin S.

Man ser ju inte vilken cykel det är, men jag antar att det iaf är en Scott! ;-)

Bra val av kärlek ;-)