Jag har slutat leta och bestämt mig för att hoppa från klippan och se om jag kan flyga
Jag har slutat leta.
Den sista pusselbiten är lagd.
Det var verkligen inte tänkt att bli såhär, om jag ska vara ärlig kändes det som om jag inte riktigt ville, det passade inte in i mitt liv så som det är nu. Men det är väl som många säger, det är inte logiskt, det är känslor och de är allt utom logiska. Jag vet inte när det var exakt men det var någon gång mitt i tårarna som skapades när filmen rullade på tv och orden som sades, då klickade det. Det var inte logiskt, det var känslorna som föll på plats. Från första början har jag alltid hört hur människor har pratat om det ständiga letandet. Vissa har letat efter framgång, bekräftelse och pengar, andra efter kärlek, trygghet och evigheten. Jag har varit där någonstans i mellanmjölklandet och letat efter båda delarna, både framgång och kärlek. Men när kärleken och känslorna blev för stora, för komplicerade och gjorde för ont så bestämde jag mig, det får komma när det kommer. Ordet kärlek och kanske framförallt upplevelserna inom det ämnet har varit både bra och dåliga genom åren, det har varit magiskt underbart och det har gjort djävulskt ont. Hur kan ett sådant vackert ting vara så svårt, både svårt att hitta men även att hantera? Kanske är det just så, att det inte ska vara lätt, man ska uppleva all dess sidor innan man hittar rätt. Det ska vara så plågsamt att man tror att man aldrig mer vill uppleva det men när det en gång återigen når en så ska man falla, och öppna sin famn mot det. Igen. För det är ju så, som jag skrev nyss, det är inte logiskt, det är känslor. Och kanske är det så att det kommer in i ens liv när man minst anar det och när livet inte riktigt har plats för det? Men sanningen är den att man alltid har plats för den. När hjärtat rusar och fjärilarna flyger i ens mage så fort man möter den där blicken så försvinner det logiska och allt som existerar är känslorna. Det är då man vet att ingenting annat spelar roll, man har hittat hem och den sista pusselbiten, eller snarare den livsnödvändiga pusselbiten är hittad och lagd.
Det är inte logiskt, det är känslor.
Kommentarer
2010.09.13 - Alexandra
sv: Ja, det hade varit skoj :D
2010.09.13 - - Alexandra!
Wow, du har tusan i mig helt rätt i det du skriver, så är det verkligen! I alla fall i början, när det är nytt och ”okontrollerat” så att säga.
sv: Jag får göra det någon dag, bara för att. ;D
Jo tack, allt är bara bra med mig! Med dig då? :)
2010.09.13 - Susanne
Det ligger uppe nu så tryck F5 så ser du det nog… :)
2010.09.13 - Susanne
Ja det svenska programmet såg jag… Kan jue ge det till dom över facebook om dom vill ha… :) Fast jag har inte måttat som vanligt…
2010.09.14 - jonna
Morron ♥
haha japp :) ha en bra dag! kram
2010.09.14 - jenny
tack ska du ha
2010.09.14 - Marcus Å
Problemet är bara att jag har svårt att skriva just nu, vet inte vad det är med mig… Hur löser jag det? :S
2010.09.14 - Sheriilyn
Bra skrivet, håller med om det mesta. Kärleken dyker alltid p när man mnst anar det. :) Underbar bild!
svar: Ja, absolut, men jag har varit hos så otroligt många läkare och jag har nästan helt tappat tron på läkarvården.
2010.09.14 - Sheriilyn
dyker alltid upp när man minst anar det, menade jag så klart.
2010.09.14 - Pernilla
Hehe precis, håller med =)
2010.09.14 - Johanna
Så jävla sant…:) Det får komma när det kommer ! Man kommer nog bli sårad många gånger innan man hittar det som är rätt, vissa har tur och såras mindre, vissa får ett helvete. Det kommer när det kommer
2010.09.14 - mimmi
DEt var väldigt bra skrivit och du har så rätt i mycket av det du skriver här
2010.09.14 - Pernilla
Det lovar jag att göra =)
2010.09.14 - Sheriilyn
svar: Vad skönt! Jag har kontakt med en ny läkare nu (femte eller sjätte), och jag hoppas att han kan hjälpa mig, magsår tror han dock inte att det är.
2010.09.14 - Susanne
Jag ska försöka att lära mig det… Men när jag experimenterar så pytsar jag på lite efterhand… Så till slut så har jag totalt glömt bort hur mycket av varje det är… :D
2010.09.14 - Johanna
Ja jag skulle älska det! :)
2010.09.14 - Deniesé
Du skriver så otroligt bra, jag har sagt det förut men säger det igen för det du skriver är så rätt!
sv: Haha aldrig i livet att jag skulle sprungit det!
2010.09.14 - Marcus Åberg
Det bästa är nog att vila från bloggen för att få till något bra..
2010.09.14 - Erika
Sv: oj, tack så hemskt mycket kära du! :)
2010.09.14 - Alexandra
Intressant det där med att man kanske måste uppleva olycklig kärlek, bli rädd för kärleken. För att våga älska igen. Djupare, på djupet.
Jag är sååååååå himla lycklig för din skull, er skull, finaste.
2010.09.14 - jonna
Tack :)
men inte en aning :( kram
2010.09.14 - Ingmarie
Kärlek och känslor kan man aldrig framkalla på befallning. Inte ”leta upp” heller. De kommer när man minst anar. Och ibland minst vill…
2010.09.13 - Susanne
Det roliga är att jag precis laddade upp bilden och var på väg att skriva slutresultatet… och så skriver du det… :) Ja man fick alltid göra det när mamsingen hade bakat… :P