Alla har vi kraften för att förändra, så vad väntar vi på?

Yann Arthus-Bertrand fantastiska dokumentär Dox: Home, visades nu ikväll på SVT1. Känslorna i mig är blandade. En del av mig fascineras över på vilket fantastiskt sätt dokumentären är filmad. Hur den speglar vår otroliga planet, vårt hem. Bilderna är färgrika, energin flödar från dem och jag är stolt över vår planet. Men en annan del av mig, en större del, ryser av obehag. Jag är uppriktigt rädd. I alla färgrika bilder speglas en värld och en planet som håller på att gå mot sitt slut. En planet som ständigt, dygnet runt, blir allt mer utpumpad, allt på grund av vår ständiga jakt efter mer energi för att vi ska kunna få våra måsten tillfredsställda. Samtidigt som jag är rädd skäms jag, var är vi på väg egentligen? Hur lång tid är det kvar innan vi kommer ställas inför den svåraste kampen mänskligheten någonsin ställts inför? En del av mig vill inte ens veta hur kort tid det är kvar.

Det är upp till oss vad som händer sedan.

Några saker jag inte kan sluta tänka på är: hur kunde det bli såhär? Hur kunde vi låta det gå såhär långt? Varför blev begäret så mycket större än klokheten? Och framförallt, varför förändrar vi inte vår livsstil nu på en gång, innan det är för sent? Jag minns vintrarna sedan jag var liten, snön var upp till knäna på mig och jag minns somrarna då solen gassade lagom i mitt ansikte. Jag vet inte om vintern och sommaren som nyss var skulle vara så de var, eller om de var varningssignaler till oss. Vintern som var innehöll mer snö än vi sätt på flera år, det var som om himlen öppnat sig och tömde sig på all snö som den samlat på sig. Och minns vi inte alla sommaren som nyligen tagit slut, gassande sol, så stark att vi knappt kunde vistas ute när det var som värst. Har årstiderna blivit såhär för att de ska enligt naturens ursprung eller är det följder av vårt sätt att leva?

Det är för sent att vara pessimist.

Vi måste ta tag i våra liv och livsstilar nu. Vårt hem, vår planet, vår moder jord kan inte vänta längre. För varje dag som går, för varje liter olja som pumpas upp, för varje träd i regnskogen som skördas, för varje dag som vårt begär tar över vår klokhet går vårt hem, vårt ursprung ett kliv närmre sin undergång. Det handlar inte längre om att fundera på om vi ska göra något, det handlar om att gå ihop och göra något åt detta, gå ihop för att bevara det vi har kvar och ta hand om det på bästa möjliga sätt. Eller är vi sådana hemska varelser att vi inte bryr oss? Att begäret tar över och inte kan förbi ses. Dagligen skördas människoliv för att vi, en liten del av världens befolkning inte kan ändra våra livsstilar utan måste ha vad vi suktar efter.  Men, vi  alla har makten att förändra,  så vad väntar vi på? Det är dax att göra något nu, inte imorgon eller om några veckor, utan nu.

Se hela dokumentären på Youtube —-> Dox: Home