Strålande sol.
Fåglar flygandes och lätta steg mot Centralen. Han kommer idag, äntligen. Det känns som om hela världen ler mot mig idag, solen strålar och det börjar bli riktigt varm vår. Alla ler och på tåget in till stan log alla, vissa så fyllda av glädje att man fick ett hej från en främling.
Idag är det jeans, vindtät tröja med en vit tshirt under och vita tygskor. Håret sådär lite slarvigt uppsatt med några hårspännen. Äntligen, äntligen ska jag få träffa honom. Jag längtar efter ett leende från honom, få krama honom och kyssa honom. Visst är det så? Förälskelse. Vi har väntat i en evighet, och längtat – idag är det vår dag. Staden lyser av solens strålar och precis som vanligt är det fullt av människor på Centralen, på resande fot mot nya äventyr. Han är mitt äventyr idag det är därför jag styr mina steg mot Centralen och mot min kärlek. Jag ställer mig utanför butiken vi bestämt att vi ska ses vid, person efter person passerar, jag flyger nästan, kan inte stå stilla – kunde jag skulle jag springa runt och skrika av glädje. Tiden tickar, varje sekund är som en timme och aldrig har tiden gått så långsamt som nu. Jag tittar mot tavlan på ankommande tåg, där är det - han kommer snart. En kille och en tjej går förbi mig, håller hand och ler sådär härligt mot varandra, på väg ut från Centralen mot deras äventyr. Synen av dem får mig att ta upp min mobil och skicka ett sms till honom ”Var är du?”. Evigheten går, han svarar inte.
Nu har jag stått där i fyra dygn, eller snarare fyra minuter. Och så tittar jag på ankommande tåg, tåget har kommit, men när kommer han? Och så flyger den där dumma duva över mitt huvud ännu en gång, jag följer duvan med min blick men blicken slutar inte på stället där duvan landar, utan på honom. Där kommer han, och hans blick möter min. Den pragmatiska världen är den där fjärilarna i min mage flyger som om det vore medvind.
”Hej” det är allt som kommer ur mig, och vi kramas, den finaste kramen följt av tusen kyssar. Nu är han kille och jag tjejen som går hand i hand och ler sådär härligt mot varandra, på väg ut från Centralen mot vårat äventyr. Vi går ut, pratar om hans resa och hur han tycker det är att flytta hit, om väder och vind, och om var vi ska. Ett café i Kungsträdgården blir vår första plan. Solen värmer mitt ansikte, hans hand värmer min. Gåendes över Sergels Torg släpper han min hand och lägger den bakom min rygg, trycker mig närmer honom. Jag skrattar av ren lycka och han frågar vad som gör mig så glad, jag svarar att det är han som gör mig så glad och hans kinder är rosa. Sött. Vi sätter oss i solen på caféet. Dricker te och delar på en morotskaka. Sitter nära varandra och han håller om mig, och jag om honom. Strålande sol från den klarblåa himlen och fåglarna flyger runt. Han böjer sig fram och lägger sin hand bakom min nacke, för mitt huvud mot hans och vi kysser varandra, igen och igen. Nära nära sitter vi och fjärilarna leker en lek med mig och mina känslor.
Ibland så är det pragmatiska hemskt – ibland är det det vackraste som finns.