I svårigheterna finner man möjligheterna
Några gånger varje år dimper det ner ett kuvert i min familjs brevlåda. Ofta är det en bild på några barn på kuvertet, tre barn och fyra stolar. Några gånger varje år känns det lite extra i mitt hjärta.
VARJE ÅR INSJUKNAR CA 300 BARN I CANCER I SVERIGE.
TRE AV FYRA ÖVERLEVER MEN I VAR FJÄRDE FAMILJ INTRÄFFAR DET OFATTBARA.
Igår kom reklamen som vanligt. Samma gamla tjatiga reklam som åker snabbare än kvickt i papperssorteringens container. Men i reklamhögen ser jag det, den där kuvertet som kommer då och då. Denna gång är det större, ett dubbelvikt A2 med en liten flicka på som är utklädd till kung. I vänstra hörnet står det: ”Barncancerfonden”. När jag öppnar det dubbelvikta A2 pappret pryds det av text och så fyra stolar, fyra föräldrar men tre barn. På första textraden i brevet från Olle Björk, generalsekreterare för Barncancerfonden, står det: ”Kämpa för livet”. Varje gång när detta kuvert kommer hem till vår familj känns det lite extra i mig och jag är så oerhört tacksam för att jag fick behålla min barndomsvän. Den familjen hade turen med sig, till stor del tack vare barncancerfonden. Men min barndomsväns familj kunde likväl ha varit den familjen med den tomma stolen, för i vårat välfärdsland där alla ska må bra och ha det bra dör fortfarande 1/4 av de som insjuknar i barncancer. En fjärdedel. Lilla Victor, som ni kan läsa om på denna hemsida: Den starkaste stjärnan, överlevde inte. Kanske kunde han ha överlevt om flera hade engagerat sig i kampen för livet. På hemsidan om honom kan man följa hans familjs kamp för livet och för att nå Barncancerfondens vision om att vi en dag ska leva i en värld där barncancer inte längre är något man behöver vara orolig över, de kämpar delvis genom att ha en insamling: Victor, vår stjärna i mörkret. Så jag tycker att ni alla som inte redan är med i Kampen för livet ska gå med. Barncancerfonden för kampen om att en dag hitta lösningen på gåtan om barncancer, genom våra bidrag kan den kampen fortsätta. Jag kommer aldrig sluta vara tacksam över att min barndomsvän överlevde och jag kommer aldrig sluta vara tacksam över Barncancerfondens arbete.
Jag strävar efter en nollvision, jag strävar efter den dag då alla barn överlever, undertiden måste vi hjälpas åt. Så gå med i kampen för livet!
Barnen är vår framtid.
Kommentarer
2010.08.20 - Martin S.
Har skänkt en tanke och en slant till cancerforskningen i Sverige. Bra post. Live strong!
2010.08.20 - Susanne
Ja jösses! Man vill inte tänka på vad den innehåller… :P Men jag ska däremot läsa ditt innehåll och tänka till… :)
2010.08.20 - Pernilla
Håller med om att barnen är framtiden.
2010.08.20 - Pernilla
MM skoj med bebis =)
Nix vi tar der lite lugnt med det efter två missfall….
2010.08.20 - Susanne
Ja det är jue inte mycket tid dom behöver avsätta till det… och får ut flera friska år och må så mycket bättre… Övergår mitt förstånd alltså… :S
2010.08.20 - Alexandra
Jag är varje dag, varje minut av mitt liv, tacksam för alla som jobbar för förbättring, främst för barn, för framtiden.
Alla som ger sin tid och sin energi för och till andra medmänniskor för förbättring.
2010.08.20 - - Alexandra!
sv: Ja men då är ju du ett bevis på att ju mer vältränad man är desto lägre vilopuls. :)
2010.08.20 - Ingmarie
Jag skänker pengar till alternativ forskning och förebyggande metoder i stället. Vill inte vara en del av försöksdjurens hemska vardag. Så tänker jag…
2010.08.20 - Annika
Så oerhört vackert skrivet om ett sådant allvarligt ämne!
2010.08.20 - Helena
Tänk vilken dröm om man kunde lösa cancerns gåta, skapa fred på jorden och tänk om alla människor fick äta sig mätta varje dag, det borde ju vara en mänsklig rättighet. Hoppas att det går bra med din träning och målet med OS , men du verkar vara en stark människa och som du så riktigt skriver, ser säkert en möjlighet i svårigheterna, så du kommer garanterat att lyckas. Ha en jättefin helg!
2010.08.20 - Mats
Lycka till med din satsning på cyklingen. Glöm bara inte att det är ensamt på toppen, när du väl kommer dit :)
2010.08.21 - Johan
Det är hemskt. Hemskt och tragiskt.
Forskningen går framåt även där, precis som innom allt annat, men än så länge är det en lång bit kvar för att forska fram något som helt säkert botar cancer. Självklart ska vi stödja denna forskning, självklart!
Många tänker att ”men det där gäller inte mig eller någon jag känner.” Men det är ju det det gör. Man vet aldrig. Plötsligt kan någon närstående eller t.o.m. man själv bli drabbad och då önskar man mer än något att forskningen hade nått längre än den har. Så bistå och stötta forskningen, det tycker jag! :)
2010.08.20 - Mats
Jag försöker hjälpa till så gott jag kan, inte just med detta men annat som dras varje månad från mitt konto. Jag håller med dig om att det är viktigt, men man har inte råd att stödja allt!