Jag är förälskad. Ser ni bilden här ovanför? Det är kärlek, materialkärlek. Jag vet jag vet, man ska inte vara så fixerad vid material och så men jag är det. Alla cyklister är det. Tröjan, byxorna, strumporna, skorna, hjälmen och cykeln måste ju matcha annars är det ju stilfel så man SKÄMS och så kan vi ju inte ha det. Men denna cykel, den matchar så det smäller om det och att Mark Cavendish har vunnit x antal etapper av Touren på den säger väl allt? Man flyger fram när man har en sådan.

Jag är beroende. Av ett klipp som finns på SVTplay det handlar om Usain Bolt och hans fyra dagar i Stockholm. Musiken, är helt perfekt och om någon vill göra mig glad så kan ju den klicka på länken, lyssna på musiken och berätta för mig vilka artister och låtar det är. Tack.

Jag är galen. Under kvällens träningspass upplevde jag något väldigt häftigt. Kroppen, hjärnan, syreupptagningsförmågan och glädjen samarbetade. Jag minns inte så mycket av passet i sig för där någon gång hände det något väldigt märkligt, kroppen flög fram. Jag vet, jag som har läst naturvetenskapliga programmet på gymnasiet borde ju om någon vet att man inte kan flyga utan hjälpmedel när man är människa, men jo, jag flög fram. Och för er alla som inte upplevt det, jag kan bara säga en sak: DET ÄR DET HÄFTIGASTE JAG HAR VARIT MED OM.

Jag är trött. Men jag får skylla mig själv. Kör man så det ryker och flyger på träningen så blir det så. Benen är som smalaste sorten av spagetti och jag är mega trött. Skulle någon fråga vad jag heter vet jag inte om jag skulle kunna svara. För vad är det jag heter nu igen? Någon som vet?