Från och med nu, från och med du, jag blir aldrig samma, från och med då, från och med du

Den svarta klänningen av siden sitter perfekt, alldeles lagom kort, precis ovanför knäna. Runt midjan har jag ett tjockt mörklila även det av siden. Diademet i håret har samma färg som bandet runt min midja. De blanka låga skorna i lack blänker efter det att mamma har putsat dem, precis som hon alltid har gjort. Likväl har hon strukit min klänning och mitt mörklila sidenband så ordentligt så ordentligt. Mitt hår är nyklippt och håret som faller ner närmast mina kinder är inflikat för att visa min barnsliga sida i denna uppklädda utstyrsel. Mamma har hjälpt mig med mitt smink, lite mascara, lite puder, rouge och lite ögonskugga, yttepytte av varje men mamma ser så stolt ut när hon sminkar mig att jag för första gången verkligen njuter av att ha smink. När jag går ut från mitt sovrum pirrar min mage och den är fylld av fjärilar. Min blick möter mamma som står så glatt i hallen och håller i min svarta trenchcoat som även den är nystruken.

Även om ett sekel går så ska jag alltid vänta på vår tur

På byrån bredvid ligger det handskar, en sjal och en liten mörklila matchande kuvertväska. Allt i sin perfektion – precis som mamma älskar när det är. Hon ser så glad ut, äntligen har hon fått göra iordning mig från topp till tå. Jag ler av tanken på hur mycket mamma har älskat allt det här, köpa klänning och skor, matcha färger och nu får hon se slut resultatet. Blixtrar flyger runt i hela hallen och pappa ler sitt barnsliga leende och så säger han: ”Le nu in i kameran.” Mamma hjälper mig med trenchcoaten och sjalen. Hon säger att hon har lagt ner ett par näsdukar i kuvertväskan om jag skulle behöva och blixtarna fortsätter att flyga runt i hallen, precis som alltid förevigar pappa varje liten speciell stund som vår familj har. Jag kramar om mamma och hon pussar mig på kinden, rättar till sjalen en sista gång och pappa sätter på sig ytterkläderna och följer mig ut. Jag vinkar hejdå till mamma och hon säger: ”Glöm inte att hålla upp klänningen när du sätter dig i bilen!”

Jag blir aldrig mer densamma, jag blir aldrig mer densamma som förut, somliga ljus brinner aldrig ut

Jag skrattar bara och ger henne ett skämtsamt leende tillbaka. Pappa och jag når hotellet perfekt i tid. Han parkerar och går gentlemannamässigt runt och öppnar dörren åt mig. När jag reser mig ur bilen ser jag hur vackert utsmyckat hotellet är. Alla små ljuslampor, den långa röda mattan och marschallerna vars låga svajar av den kalla bitande höstvinden. Människor kommer gående sida vid sida. Jag ser några jag känner igen och kramar om pappa för att säga hejdå. När jag kramar om honom viskar han i mitt öra: ”Du är otroligt vacker ikväll, som alltid gumman.” När han släpper mig känner jag hur någon lägger sin arm bakom min rygg. Där står han. Svart trenchcoat, kostym, vit skjorta, svart fluga och välpolerade lackskor. Han ler mot mig och kysser mig. Det är passionerat och älskvärt, som om det alltid har varit vi. Jag lägger min hand bakom hans rygg och sida vid sida går vi mot entrén.

För en minut sedan var du min

Bakom oss kan jag höra hur kameran i pappas händer blixtrar gång på gång. Jag ler för mig själv och tänker: ”Fattas bara att han klättrar upp i en av lyktstolparna som han en gång gjorde när jag var liten.” Människor strömmar från alla håll och vi går tillsammans in genom den stora entrén. Under kvällen bjuds vi på underhållning och mat, härligt bordssällskap och jag ler hela kvällen, jag ler av välbehag över hur livet kommit att bli. Efter några timmar tar bilar oss till Berns Salonger där efterfesten påbörjas. Han och jag är där i några timmar. Dansar, pratar och umgås med några vi känner. Även om han och jag inte står sida vid sida hela tiden kan jag känna hur hans hjärta slår i takt med mitt. Hur våra energier slås ihop tvärsöver salongens golv. Sent på natten lämnar vi Berns Salonger och på vägen hem lutar jag mitt huvud mot hans axel. Vi flätar våra händer och han kysser mig i pannan och säger: ”I denna värld är vi eviga till den dag vi dör, i himmelrikets värd är vi eviga i oändligheten.” Jag ler och borrar in mitt huvud i hans famn. Doften från honom gör mig trygg och jag tänker: ”Jag lever i den bästa av världar där jag aldrig behöver välja mellan att vara barn eller vuxen. Jag har lyckan att få leva i de båda världarna.”

En tredje del av den jag var går hem, för en är krossad, en är din, det här är slutet på vår film