I was hit by love
Jag kan inte beskriva hur det känns nu. Men  jag flyger och jag vet att jag är full av min alldeles egna drog.
Är det ens tillåtet att känna denna kärlek nu?
I was hit by love.
Jag tittade upp mot en klarblå himmel idag, solen värmde mitt ansikte och jag log mot världen.
Leendet höll sig hela dagen för i mitt minne fanns hans leende.
I was hit by love.
Jag nynnade på en sång imorse när jag vaknade och tänkte på mina äventyr som väntar och dansade runt. Det var en dans grundad på min alldeles egna drog.
I was hit by love.
Jag kämpade mig från botten och upp med hans leende i mitt minne. Hur han en dag kom och smekte mitt hjärta. Han stärker mig lite extra. För varje steg jag tar blir det lättare och lättare.
I was hit by love.
Jag skrattar ända nerifrån magen och ligger dubbelvikt av glädje. Glädjen var där för jag var fylld av min alldeles egna drog. Han gör mig full av pirrande fjärilar.
I was hit by love.
Jag undrar vad det här är som gör att jag känner såhär. Det känns som om hans hand når inuti mig och smeker mitt hjärta ömt. Jag tror att svaret på mina känslor stavas:
I WAS HIT BY LOVE.

14 kommentarer 2010.07.31

Det regnar, kan det bli roligare än så? Ja, lite roligare än så kan det väl bli. Sol och torra landsvägar vore ju inte helt fel, snarare väldigt skönt men jag är nöjd ändå. Förutom träning så har det blivit IKEA idag, som resten av Sverige tror jag. Galet vad trångt det var, det var så mycket folk att jag blev lite trött och hungrig så jag tappade vettet och gick och köpte jordgubbssnören. Men oj så goda de är, speciellt efter ett träningspass! På IKEA hittade jag dessutom lite vettiga saker, galgar, en saftflaska i glas, en tekanna och koppar med fat samt tre meter tyg som jag ska sy kuddar av – åh så fint! Nu ikväll har jag dessutom tänkt baka så för dem så vill så är ni hjärtligt välkomna på en fika! Tror minsann jag ska anordna ett litet teparty eller ett saftkalas med sju sorters kakor och allt.

du kom, från ingenstans. som en ängel från det blå landade du i mitt liv. jag vet inte vem jag ska tacka eller vad jag ska säga men en sak är säker, du är mer än hjärtligt välkommen.

9 kommentarer 2010.07.29

Ty stjärnan på himlen strålar så vackert.
Ty slagen mitt hjärta slår är lika kraftfulla.
Ack denna värld, grå av dess like.
Ty kärleken borde värma men ej gör.
Ty frågorna är många men utan svar.
Ack dessa människor, så hårda utan känslor.
Ty våra hjärtan slår.
Ty kraften från slagen vara lika stark som vår moder jord.

4 kommentarer 2010.07.28

Alberto Contador

Andy Schleck

Mark Cavendish

Thomas Lövkvist

Så är cykelvärldens kanske största årliga höjdpunkt över. Och blir årets snackis kedjan som hoppade för Andy Schleck uppe i bergen eller blir det att Mark Cavendish bevisade en gång för alla att han faktiskt är världens bästa spurtare? Men som svensk hoppas jag att årets snackis blir den fantastiska placering som Thomas Lövkvist slutade på och att han därmed kan bli nominerad till ”Årets manliga idrottare” på Idrottsgalan. Jag har, som de flesta som är intresserade av cykling, suttit klistrad framför tvn. Jag har lidit med alla dem som åkte i backen och skrapade upp sig överallt och lite till och jag har känt glädje när det har gått bra för dem jag har hejat på. Det jag förväntade mig när årets Tour började var att Andy Schleck skulle ge Alberto Contador en rejäl utmaning och att han någon gång under stigningarna i Pyrenéerna skulle göra en tokattack och knäcka Contador. Riktigt så blev det inte men Schleck visade att han nu är med i fighten, nästa år är det han som vinner och kan lägga en gul tröja till sin samling – det är jag övertygad om. Men, han som jag håller på i alla lägen, i varje fall när man vet att det kommer avslutas med en spurt, lyckades. Mark Cavendish bevisade en gång för alla att han faktiskt är den bästa spurtaren i världen, det spelar ingen roll vad kritiker säger eller hur sågad han blir, han är den bästa. Och visades inte det riktigt bra idag? Hur han, trots att Mark Renshaw inte var med, fick till en fantastisk spurt och vann där med sista etappen. Jag tycker att han nu borde ha tystat ner alla kritiker och är värd allt beröm som finns.

Nu påbörjas nedräkningen inför starten av Touren nästa år. Det här är, och kommer alltid vara cyklingens höjdpunkt och folkfest, nästan större än OS.

11 kommentarer 2010.07.25

av oss alla som en gång försöker är det ett saltkorn av oss som faktiskt kommer lyckas

Vissa slår igenom snabbare än man säger Indiana Jones men ska sanningen fram är vägen till framgång egentligen en lång uppförsbacke där unga idrottare en efter en faller bort tills det att endast ett saltkorn av alla dem som en gång började står kvar.

alla lyckas inte.

Man slår upp Sportbladet eller lyssnar på Sportspegeln. Ordet talang dyker upp hela tiden. Någon är nästa Stefan Holm, någon annan nya Kajsa Bergqvist och någon tredje nya Zlatan. Talangerna dyker upp överallt men kommer alla lyckas? Nej, långtifrån. Den krassa verkligheten säger motsatsen. Av oss alla som försöker, och av oss alla som vill så är sanningen att endast ett saltkorn av oss kommer nå världseliten och endast ett saltkorn kommer dessutom kunna försörja oss på det. Under bergsbestigningen av den långa bergsetappen faller det hela tiden bort unga idrottare. Dem som en gång var talanger och som under flera år har gjort fantastiska prestationer slutar plötsligt prestera lika bra och snabbare än kvickt glöms dem bort, deras gamla meriter saknar värde och dem faller bort från klungan.

Men vi får inte glömma dem.

Varför inte kanske man frågar sig då? Jag menar inte att vi måste uppmärksamma att just den och den personen inte når dit den en gång strävade. Men jag anser att vi måste uppmärksamma det faktum att av alla dem som satsar och av alla dem som vill med både hjärta och själ så är det bara en bråkdel som når dit. Alla betyder lika mycket även om de inte höll hela vägen.

Det ska vara allvar med en smula lek.

Det handlar om att vi aldrig någonsin får glömma att bakom alla dem som lyckas finns det flera gånger så många som inte lyckas. Som har kämpat precis lika hårt som dem som har lyckats men som någon gång under bergsbestigningen inte klarade det. Dem får inte glömmas för deras motivation var lika stor som alla andras. Kanske var pressen för hård? Kanske togs leken bort och ersattes med blodigt allvar för tidigt? Hur det än var så får dem inte glömmas. Så länge jag känner glädje och lek i mitt idrottande kommer jag fortsätta.

17 kommentarer 2010.07.24

bilder från william o’brien jr

jag vill kunna vakna till fåglarnas sång, höra havets vågor slå emot stenarna, känna storstadens puls få mitt hjärta att slå

8 kommentarer 2010.07.23

Från och med nu, från och med du, jag blir aldrig samma, från och med då, från och med du

Den svarta klänningen av siden sitter perfekt, alldeles lagom kort, precis ovanför knäna. Runt midjan har jag ett tjockt mörklila även det av siden. Diademet i håret har samma färg som bandet runt min midja. De blanka låga skorna i lack blänker efter det att mamma har putsat dem, precis som hon alltid har gjort. Likväl har hon strukit min klänning och mitt mörklila sidenband så ordentligt så ordentligt. Mitt hår är nyklippt och håret som faller ner närmast mina kinder är inflikat för att visa min barnsliga sida i denna uppklädda utstyrsel. Mamma har hjälpt mig med mitt smink, lite mascara, lite puder, rouge och lite ögonskugga, yttepytte av varje men mamma ser så stolt ut när hon sminkar mig att jag för första gången verkligen njuter av att ha smink. När jag går ut från mitt sovrum pirrar min mage och den är fylld av fjärilar. Min blick möter mamma som står så glatt i hallen och håller i min svarta trenchcoat som även den är nystruken.

Även om ett sekel går så ska jag alltid vänta på vår tur

På byrån bredvid ligger det handskar, en sjal och en liten mörklila matchande kuvertväska. Allt i sin perfektion – precis som mamma älskar när det är. Hon ser så glad ut, äntligen har hon fått göra iordning mig från topp till tå. Jag ler av tanken på hur mycket mamma har älskat allt det här, köpa klänning och skor, matcha färger och nu får hon se slut resultatet. Blixtrar flyger runt i hela hallen och pappa ler sitt barnsliga leende och så säger han: ”Le nu in i kameran.” Mamma hjälper mig med trenchcoaten och sjalen. Hon säger att hon har lagt ner ett par näsdukar i kuvertväskan om jag skulle behöva och blixtarna fortsätter att flyga runt i hallen, precis som alltid förevigar pappa varje liten speciell stund som vår familj har. Jag kramar om mamma och hon pussar mig på kinden, rättar till sjalen en sista gång och pappa sätter på sig ytterkläderna och följer mig ut. Jag vinkar hejdå till mamma och hon säger: ”Glöm inte att hålla upp klänningen när du sätter dig i bilen!”

Jag blir aldrig mer densamma, jag blir aldrig mer densamma som förut, somliga ljus brinner aldrig ut

Jag skrattar bara och ger henne ett skämtsamt leende tillbaka. Pappa och jag når hotellet perfekt i tid. Han parkerar och går gentlemannamässigt runt och öppnar dörren åt mig. När jag reser mig ur bilen ser jag hur vackert utsmyckat hotellet är. Alla små ljuslampor, den långa röda mattan och marschallerna vars låga svajar av den kalla bitande höstvinden. Människor kommer gående sida vid sida. Jag ser några jag känner igen och kramar om pappa för att säga hejdå. När jag kramar om honom viskar han i mitt öra: ”Du är otroligt vacker ikväll, som alltid gumman.” När han släpper mig känner jag hur någon lägger sin arm bakom min rygg. Där står han. Svart trenchcoat, kostym, vit skjorta, svart fluga och välpolerade lackskor. Han ler mot mig och kysser mig. Det är passionerat och älskvärt, som om det alltid har varit vi. Jag lägger min hand bakom hans rygg och sida vid sida går vi mot entrén.

För en minut sedan var du min

Bakom oss kan jag höra hur kameran i pappas händer blixtrar gång på gång. Jag ler för mig själv och tänker: ”Fattas bara att han klättrar upp i en av lyktstolparna som han en gång gjorde när jag var liten.” Människor strömmar från alla håll och vi går tillsammans in genom den stora entrén. Under kvällen bjuds vi på underhållning och mat, härligt bordssällskap och jag ler hela kvällen, jag ler av välbehag över hur livet kommit att bli. Efter några timmar tar bilar oss till Berns Salonger där efterfesten påbörjas. Han och jag är där i några timmar. Dansar, pratar och umgås med några vi känner. Även om han och jag inte står sida vid sida hela tiden kan jag känna hur hans hjärta slår i takt med mitt. Hur våra energier slås ihop tvärsöver salongens golv. Sent på natten lämnar vi Berns Salonger och på vägen hem lutar jag mitt huvud mot hans axel. Vi flätar våra händer och han kysser mig i pannan och säger: ”I denna värld är vi eviga till den dag vi dör, i himmelrikets värd är vi eviga i oändligheten.” Jag ler och borrar in mitt huvud i hans famn. Doften från honom gör mig trygg och jag tänker: ”Jag lever i den bästa av världar där jag aldrig behöver välja mellan att vara barn eller vuxen. Jag har lyckan att få leva i de båda världarna.”

En tredje del av den jag var går hem, för en är krossad, en är din, det här är slutet på vår film

5 kommentarer 2010.07.22

ett citat ypperligt klokt sagt av Einar Atli

du har bara en kropp och ett liv – behandla dig själv med kärlek och omtanke

12 kommentarer 2010.07.18

Kroppen värker en aning. Veckans alla träningstimmar gör sig påmind nu när jag ligger i sängen med mjuka sköna kuddar bakom mig och jag kan känna den friska luften komma in genom det öppna sovrumsfönstret. Gårdagens träning var tokigt galen likaså dagens kvällsträning. Jag vet inte om jag ska dumhuvud förklara mig själv eller om jag ska kalla mig för ett geni, vilket som så har jag tränat mer än vad som är vettigt denna vecka. Men kul har det varit, varje liten sekund som jag har suttit på min fina cykel och känt fartvinden i ansiktet. När jag kom hem hoppade jag in i duschen och blev sedan serverad riktigt somrig mat – oj så jag älskar mitt liv! Alla dessa saker som händer går verkligen min väg, och de som inte gör det ler jag mot och hittar en lösning på. Vad lätt livet kan vara ibland, eller hur? Har ni också känt den där känslan när allting flyter, och även om det kommer motgångar så löses dem så lätt så lätt?

Ibland tror jag att det har med solen och göra, glädjen den ger. Plötsligt ler människorna man möter på gatan inne i stan och plötsligt vaknar man till fågelkvitter. Och så går man på fågelskådarjakt med en underbar vän. Sådana saker gör livet lite extra fint i kanten. Dessutom är det snart dax att åka till mitt smultronställe. Tillsammans med de närmaste älskvärda ska jag åka dit, njuta av salta havsstänk, nyfångade räkor och varma klippor. Hoppa från klippor och känna hur havets vatten omfamnar mig och få se solnedgången gå ner vid horisontens ände. Jag behöver komma bort för en stund och ladda batterierna för att komma tillbaka och vara starkare än någonsin inför kommande tävlingar.

När jag har lite tid över om dagarna njuter jag av min älskade fina bok ”Real Love” av Greg Baer. Den är äkta kärlek. Fylld av kloka ord och små rutor med extra tankvärda meningar. För hur viktigt är det inte att när någon annan får lycka och medgång glädjas med den utan att känna avund eller göra det för egen vinning? Jag hoppas att dem i min omgivning känner mig kärlek till dem, känner hur fantastiskt underbara dem är och hur betydelsefulla dem är. En sak är säker, när stormen yr som mest kommer även den hårdaste vekna.

6 kommentarer 2010.07.16

Du kryper innanför mitt skal.
Sakta men säkert, försiktigt.
Din hand smeker mitt hjärta.

Pang boom pang pang boom Pang

Du fångar mig.
Säkert och kärleksfullt.
Dina armar omfamnar mig med trygghet.

Jag föll tiotusentals meter rakt ner.

Du hyschar och torkar tårarna.
Försiktigt kramar du om mig lite hårdare.
Din trygga stämma vaggar mig till ro.

8 kommentarer 2010.07.14