Utan dina andetag är jag förlorad, lika förlorad som jag är utan syre.
Så har lugnet efter stormen kommit. Kvar står vi och funderar på vad det var som hände, hur allting kan förändras bara på någon hundradels sekund. Livet är skört och oförutsägbart, allting kan hända vare sig vi vill eller inte. Och prövningar, det är en del av livet. Jag brukar förespråka optimism, nyfikenhet och glädje, men kanske är det minst lika okej att förespråka att det finns få saker så viktiga som att ofta och ärligt berätta för de man älskar att man älskar dem. Hur mycket de betyder, hur speciella de är för när vi minst anar det kan vi förlora dem. Eller i varje fall vara nära intill att förlora dem. Men här sitter jag och känner hur lugnet sakta men säkert kommer tillbaka, det var ingen fara denna gång, allting ordnade sig. Alla lever och livet är lika påtagligt och fullbokat som vanligt. Men jag sitter ändå här och funderar på att kanske är det faktiskt värt att stryka några saker i kalendern, kanske är det faktiskt mycket viktigare att ta tillfället i akt och reflektera över vad som hänt – och smälta det. För hur vi än vrider och vänder på detta så kan jag inte tänka mig ett liv utan dig. Utan dina andetag är jag förlorad, lika förlorad som jag är utan syre.
Kommentarer
2010.06.15 - Susanne
Matilda – Precis för det där är jue väldigt individuellt oxå hur mycket som man klarar av… En del gör det inte alls medans vissa orkar massor…
2010.06.15 - Marre
Jag önskar dig lycka till med det! :)
2010.06.15 - - Alexandra!
Man måste verkligen visa de man älskar uppskattning, annars kan man ångra sig stort om något skulle hända. Många tar folk förgivet men en dag så står dem där helt ensamma, utan någon, förstå så mycket dem ångrar sig.
sv: Det är bra att den tanken mer stärker än stjälper dig, det visar din positiva och rätta inställning, anser jag!
2010.06.15 - Marie
Verkligen, det kommer det alltid vara!
Det känns otroligt konstigt! Jag har inte fattat det än att vi aldrig kommer sitta i samma klassrum igen, vår gamla klass, och att vi har tagit ett steg ut i vuxenvärlden nu. Det känns allra minst jättekonstigt! Men samtidigt spännande, :) Hur tycker du det känns? =)
2010.06.15 - Sofie
Okej :) Grattis!!
Nej tar studenten nästa år :)
2010.06.15 - rebecca
Åh vilken fin bild :)
2010.06.15 - jennifer
sv: min absoluta favoritmat är räkor :)
2010.06.15 - N I L M A
Du skriver så fint! Du, skulle du vilja ställa upp på en intervju om cyklingen till träningsforumet?
2010.06.15 - Lissie
Håller med ovanstående :) Och du skriver så fint. Optimism, nyfikenhet och glädje är nog det viktigaste som finns, men inte alltid så enkelt att hitta. Men det går, det måste gå!
Kramar
2010.06.15 - N I L M A
Sv: Hm, ja så fort jag har skrivit ner lite frågor kan jag maila dig dem :D Någon mailadress? :)
2010.06.16 - Johan
Så sant Matilda, så sant.
Man ska verkligen ta tillvara på de man älskar, ta tillvara på varje sekund med dem, för man vet aldrig när de försvinner. Tyvärr tar många ofta saker förgivet. Det är farligt. En dag står man där, de man knappt tänkte på fanns där runtomkring är plötsligt borta. De man aldrig riktigt tänkte kunde försvinna. Plötsligt gör de det och det är först då, för sent, som man inser hur mycket de betydde för en. Det gäller att ta tillvara på de nära och kära man har och ta åt sig varje sekund.
SV: Precis. En dröm är alltid en dröm, inte alltid, men i majoriteten av alla fall går den att förvärkliga. Att stå högst upp redan 2012 blir riktigt tufft, men du kan klara det, det vet jag att du kan. Lyckas du inte då gäller det att se framåt, framåt mot 2016 och nästa möjlighet att uppnå din dröm. Kämpar du bara och bibehåller din enorma vilja så tror jag du kommer klara det, förr eller senare! :)
Kram
2010.06.16 - Marcus Åberg
Tackar! Allt bra med dig då? :)
2010.06.16 - Erica
Bra att det blev bra tillslut. <3
2010.06.16 - N I L M A
Sv: Ah, tack så mycket! Skickar om en stund :D
2010.06.16 - Kerstin
Bara en kram och en hälsning till Dig från mig!
2010.06.18 - Helena
Dina ord är så sanna att det är skrämmande. Tänk om man skulle bli ensam? Tänk att man stressar, jäktar och ilar för att man ska hinna med allt, men om man får välja så kommer såklart de älskade på 1:a plats. De som finns runtomkring en. Jag blir faktiskt rädd när jag tänker på att de en dag ska försvinna.
Imponerad av din målmedvetenhet. Och alla andra som lägger ner sin själ i idrotten. Får man fråga hur många timmar per dag du tränar? Återkommer när jag har kommit på ett bra assistentjobb! ;o)
2010.06.15 - Susanne
Matilda – Man måste nog ha både ock tror jag för att få balans… Inte för mycket av något lixom… Men dom som aldrig har haft motgångar vet inte vad livet innebär… :)