Nu går vi ihop och vågar vägra, doping håller på att kväva min passion, mitt liv.
Vinna SKA göras rättvist.
ALLA MÅSTE TA AVSTÅND FRÅN DETTA
Jag kan inte förstå hur de tänker, hur de kan le när de står där högst upp på pallen. Visst, jag är beredd på att göra mitt yttersta, allt jag kan göra för att vinna – men en sak som skiljer mig från dem är att jag kommer endast kämpa med en ren kropp. Något annat är inte ett alternativ för mig. En ren kropp – play true – det är det som räknas. För hur ska man annars kunna njuta av segern? Jag anser och tror, att vetskapen om att man har en ren kropp är den sanna glädjen. Att när man vinner vet att man verkligen har kämpat, slitit och pressat sig till oanade höjder är vad som lett till vinsten. Men såklart vet jag inte, kanske är de som vinner med doping i kroppen väldigt lyckliga. Dock kan jag inte tro det – om varje människan har samvete skulle man inte kunna vara glad över en vinst när man vet att man egentligen inte är värd den.
Jag är villig att göra väldigt mycket för att komma åt dem som dopar sig, även om det så ska innebära inopererad GPS som Carolina Klüft och Stefan Holm hade som förslag i en artikel i Dagens Nyheter.
Cyklingen är en sport som är hårt granskad. Väldigt ofta läser man om cyklister som är dopade. Vad beror det på? Beror det på det faktum att det är en grymt hård idrott som kräver så enormt mycket för att nå världseliten? Jag har inga svar, inte på någon av frågorna. Men det får mig att bli riktigt arg när jag läser om cyklister som dopar sig och drar med oss andra cyklister i fallet. Hur? På det sättet att våra segrar granskas hårdare och vi misstänks oftare för att också vara dopade. Det gör mig arg och besviken. Samtidigt är jag villig att varje morgon ge ett urinprov om det är det som krävs. Jag är villig att bära runt på en GPS dygnet runt för att jag ska kunna bli testad oavsett var jag befinner mig. Allt för att visa att det går att nå världseliten med en ren kropp.
För det går, jag är 100 % säker på att det går. Man kan vinna OS efter OS med en ren kropp. Med rätt motivation, med rätt mentala styrka, med rätt självförtroende och kämparglöd når man dit ändå, utan doping. Vore det inte så vore hoppet ingenting värt. Samtidigt, för varje person som dopar sig – oavset idrott, tappar jag en liten bit av tron på mänskligheten. För det visar hur svaga människor är och hur maktlystna vi är.
Det finns bara ett alternativ – PLAY TRUE.
Kommentarer
2010.06.06 - Susanne
Ja det är jue så nära inpå än så du har jue inte hunnit med att få distans till det hela än… Och sen när man tänker mycket på det så är det lätt hänt att tankarna spinner iväg med en… :)
2010.06.07 - Maria
Jaha, första måndagen i resten av livet. Hoppas helgen var trevlig och att värsta vuxenångesten lagt sig. :)
Tro mig, stanna och backa är inte ett alternativ, det finns alldeles för mycket skoj därute att uppleva!!
Det VET du ju egentligen redan men ibland när man blir lite skakis, så kan det vara skönt att bli påmind om det och att det (som dina vänner säger) alltid ordnar sig.
Kanske inte på det sätt man trodde att det skulle göra, men det ordnar sig.
Ha nu en HÄRLIG dag!
2010.06.07 - Mia
klart man tar avstånd från sånt där skit *burr*
nu är marathon över och jag överträffade mig själv :D
Underbar känsla!
Kram
2010.06.07 - N I L M A
Ärligt talat har jag aldrig förstått mig på människor som dopar sig! Det förstör hela sporten tycker jag :/
Sv: Ja, gör så! :D
2010.06.07 - rebecca
Jo men det blir väl så! Jag har spenderat all min barndom och lediga tid på Bohus-malmöpn och smögen så det är mitt smultronställe! Likt grebbestad är ditt :) Men allt på västkusten är svårt att inte älska!
Gött ändå att ha ett sommarhus både i skärgården i Stockholm och på västkusten! :)
2010.06.07 - Johan
Här håller jag med dig till 100%. Jag skulle aldrig kunna dopa mug för att nå framgång. Det skulle kännas fel. Står man där högst upp på pallen, som är mitt mål, men med doping i kroppen, man vet att man har ”fuskat”, då skulle jag få väldigt dåligt samvete. Ska jag stå där högst upp på pallen, då ska det vara med en ren kropp, precis som du säger. De som dopar sig förstör bara för andra. De dopar sig, de testas. Andra testas också, för att man ska vara säker på att de inte också har dopat sig, även fast dessa personer aldrig någonsin skulle kunna tänka sig det.
2010.06.07 - - Alexandra!
Nej jag tror verkligen inte de som vinner med hjälp av doping mår bra, innerst inne. Dem är ju medvetna om att dem inte gjort det ärligt och jag tror inte alla som dopar sig har något fel i huvudet (förutom att dem är totalt falska, du förstår nog vad jag menar).
Jag tror också man kan vinna gång efter gång utan prepapat, se bara på Armstrong t.ex; han tror inte jag har dopat sig och han har vunnit massa gånger. Nu är han dock inte OS-cyklist (TROR jag ;P) men i alla fall.
sv: Absolut, det ska jag. Tack! :)
Hörde du förresten om spekulationen kring cyklisten som tros ha använd en motor på sin cykel?:P
2010.06.07 - Helena
Du har så rätt. Hur kan man kliva upp på pallen och ta emot en medalj med vetskapen om att man är dopad. Ååh vad spännande att läsa om dina tankar!
2010.06.07 - Lissie
Det där undrar jag också, hur kan man njuta av en seger som man fuskat till sig? Det går inte ihop i min värld. Men tyvärr finns det folk till allt. Tur att du inte är en av dem!
Tack för all uppmuntran. Det speglar nog mitt innersta, mina ord, åtminstone vissa dagar. Som tur var inte varenda.
Ta hand om dig!
2010.06.08 - Marie
Hur var studenten då? Det måste ha varit underbart, :D
Tack så mycket! Jag ska verkligen ta vara på de dagarna som är kvar, njuta och göra det bästa!
2010.06.08 - LIENE
Ville bara säga att jag är tillbaka till bloggvärlden nu:D Med en ny blogg.
många kramar
2010.06.06 - Susanne
Den består utav en av alla mina fluffar… :) Så det är kesella & proteinpulver & äggvita & bakpulver & sötningsmedel & lite olja… Kristyren är kesella & vatten & jordnötssmör… med stössel ovanpå… :P
Hur känns det nu så här efter dagen d nu då?!