Jag har skrikit, gråtit. Varit tok arg, sur och besviken. Jag har förlorat och gjort misstag. Men framförallt, jag har vunnit. Mot mig och mot andra.

M J Ö L K S Y R A

Ordet ekar som när man skriker i en tunnel. När de flesta läser ordet mjölksyra går en rysning genom kroppen. Men nej, inte hos mig. Under en period gjorde den det, det var då jag var nybörjare som cyklist och inte alls van att ta ut mig på det sättet som jag är idag. Idag existerar ingen mjölksyra i min värld. Allt min kropp gör är att förneka dess existens och därmed finns det inte. Psyket är det som gör oss till cyklister. Håller psyket så håller allt annat. Så om du kan få dig till att tro att det går att lura kroppen så går det. Pulsträningarna som man kör på vintern är otäckt jobbiga. Svetten rinner, man dregglar och klunkar vatten. Men man fortsätter, kör lite hårdare, ökar kadensen lite till och kör en timme till. För man orkar det. Pulsen, orkar det. Du orkar det. För allt det egentligen handlar om är att våga tro att kroppen orkar, då orkar den också.

”Du kan endast förlora när du tror att du förlorar.”

Jag tror starkt på det och det är nästintill min religiösa åskådning. För precis som det står i rubriken,

”Psyket är vägen till framgång, mjölksyra är bara en bonus för de otränade”

så menar jag att har man ett otränat psyke så kommer man inte heller nå framgång förrän man hittar det starka psyket. Då är du en vinnare.