I’ve got an angel, he doesn’t wear any wings but he wears a heart that could melt my own and he wears a smile that could make me want to sing. He gives me everything I could wish for and gives me kisses on the lips. Just one smile and you change my whole world, we share the same soul.

10 kommentarer 2010.04.30

Man tränar för att vinna.

Mål är till för att nå och dem ska man nå med perfektion.
Man ska göra sitt yttersta i alla lägen.
Man tränar för att vinna.
Man slåss för att vinna.
Man slutar aldrig kämpa för att vinna.
Man fortsätter tills målet är nåt.

Ingenting är omöjligt – allt är upp till en själv!

12 kommentarer 2010.04.29

Från Stockholm till London. Från London till Paris. Från Paris till Tokyo. Från Tokyo till Hong Kong. Från Hong Kong till Miami. Från Miami till Sydney. Från Sydney till Bangkok. Från Bangkok till Madrid. Från Madrid till Los Angeles. Från Los Angeles till Berlin. Från Berlin till Moskva. Från Moskva till Oslo. Från Oslo till Chicago. Från Chicago till Johannesburg. Från Johannesburg till Bern. Från Bern till Stockholm.

Mitt livsperspektiv byttes ut.
Världen är stor och vid. Vissa människor säger sig vara världsmedborgare medan andra endast är medborgare i ett och samma land livet ut. Framför mig ligger det flygbiljetter och tågbiljetter. Alla till olika destinationer och alla med sina minnen och känslor. Det finns en känsla i varje biljett. Minnen och upplevelser.
Så många människor man har sett, olika kulturer men i grund och botten är vi alla likadana.
Vi tillhör ofta en familj. Jobbar eller går i skolan. Äter och sover. Samma grundstruktur ändå känns det som om vi ibland skiljer oss så enormt. Vi tror alla på olika Gudar och värderar saker olika beroende på erfarenhet. Att ha mat på bordet, rena kläder och en trygg uppväxt är i många fall en självklarhet i Stockholm medan det i vissa delar av Johannesburg är en dröm så långtifrån verkligheten som man kan komma.
Men några saker har vi gemensamt. Fattig som rik. Smal som tjock. Lång som kort. Mörk som ljus.
Alla har vi känslor. Vi tänker, tycker och har värderingar. Vi älskar, är arga, lyckliga och olyckliga. Vi lever och har drömmar, mål som vi strävar efter att nå. Plötsligt har rikedom eller fattigdom ingen betydelse.
Ändå är det i-länderna och u-länderna.
Vi granskar utsidan och dömer innan vi ens har brytt oss om att det finns en insida. Så många människor vi går miste om när vi gör så. Människor som annars kanske skulle vara de människor som skulle få oss att känna oss lite mer älskade, lite mer accepterade och lite mer trygga. Precis så som alla vill känna. Men ändå dömer vi. Vi jämför och värderar. Trycker ner och fördömer. Bär på fördomar och åsikter som kanske inte alls stämmer. Men ändå, ändå är vi alla i grund och botten likadana. För skalar vi av oss och visar vår insida är vi alla likadana. Vi älskar och framförallt strävar vi alla efter att bli älskade. För dem vi är. För hur vår insida är.

11 kommentarer 2010.04.28

Du måste våga satsa för att vinna

Hur många undrar inte ibland över vad som egentligen krävs för att nå framgång?

Jag tror att antalet är massvis och jag har då och då varit en av dem.

Vad är egentligen vägen till framgång? Och vad är framgång?

Ibland är det som om mänskligheten tror att vägen till framgång endast består av medgångar. Men har det någon gång slagit er att vägen till framgång egentligen kanske handlar om att misslyckas, stöta på motgång men efter varje fall orka resa på sig och fortsätta sträva framåt? Den tanken har i vilket fall som helst slagit mig. Länge trodde jag att framgång och vägen fram till den endast handlade om medgångar och att allting i princip skulle vara en dans på rosor. Men vid mer eftertanke, hur skulle det egentligen kunna vara det? Livet är ju en bergodalbana, det vet vi ju alla och vi som inte vet det… vi lever inte. Det är lätt, stöter man inte på motgång så lever man inte heller.

Så, vad är vägen till framgång och vad är framgång?

Jag tycker, och det är min ytterst personliga åsikt, men jag tycker att vägen till framgång ska bestå av berg och dalar. Och framgång, det är att mitt i allt allvar alltid våga känna lycka och glädje.

16 kommentarer 2010.04.27

Ibland händer det att jag sitter och tittar ut genom mitt fönster i mitt rum. Det händer att jag räknar bilarna som kör förbi och lägger märke till deras färger. Då tänker jag på vilken färg jag vill ha på min bil. Jag tror att jag vill ha en silverfärgad. Eller kanske en limegrön bara för att sticka ut. Om jag vänder på mig och granskar mitt rum, inte bara tittar som jag gör på bilarna utanför mitt fönster, utan verkligen granskar så får jag gåshud. Mitt minne minns för mycket av vad som har hänt här inne. Ibland vill jag minnas för glädjens skull och ibland är minnena ett plågeri. Om jag går in i min lilla värld med alla minnen, riktigt långt in, så kan jag se hur han sitter i min säng och skrattar, kysser mig när han ser mina överraskningar och han ler.

Ibland minns jag det med glädje.

Ibland minns jag det och plågas.

Det är klurig. Många saker är kluriga. Det tänker jag på när jag tittar på bilarna som passerar utanför mitt fönster. Att livet, kroppen, människor, upplevelser, händelser, erfarenheter och minnen är kluriga. Paradoxer. För ibland bringar samma minnen glädje såväl som plågeri. Om jag går in i min lilla värld kan jag se hur han ser ut när han sitter på min säng. Solen gör en spegel på mitt golv och han lyser som solen. Lika klurig som livet, kroppen, människor, upplevelser, händelser, erfarenheter och minnen är, så är han klurig.

Ibland känns det som om vi är en evighet ifrån varandra.

Ibland känns det som om vi är precis bredvid varandra.

Paradoxala. Nej, de är ytterst relevanta. Egentligen. Men minnen är ibland vaga och inte alls relevanta. Jag ska ha en limegrön bil. Det är relevant. Lika relevant som att minnena jag har med honom bär jag i ett av facken som är närmast mitt hjärta. Vissa bilar som kör utanför mitt fönster i mitt rum är silvriga. Idag är det fyra bilar som kör förbi när jag sitter och tittar ut genom mitt fönster i mitt rum.

7 kommentarer 2010.04.26

Det finns endast en väg att gå.
Endast ett mål att nå.
Endast en enda sak att göra.

Jag är en 18 årig tjej som satsar på att nå stjärnorna för att i varje fall nå trädtopparna. Drömmarna är stora och jag har bestämt mig för att göra allt som står i min makt för att nå dit. Endast det bästa kommer duga.
Det finns dem som säger att det  är en omöjlighet, enligt mig är det en självklarhet att nå dit. Här kommer ni att få läsa om mig och mitt liv, om hur jag kämpar till 1000 för att nå målen och kanske framför allt -  att en dag nå min högsta nivå. Hur hög den är återstår att se.

Så följ med på denna resa och se vad som händer, varmt välkommen!



4 kommentarer 2010.04.25