distans med styrketryck i 40 minuter,
utveckla kopplingarna mellan muskelfibrerna, öka styrkan samt förmågan att använda fett som bränsle

puls zon: 60-85%

puls:
medel: 72%
max: 83%

Det tog stopp idag. Helt stopp. Efter 4 timmar, 27 minuter och 38 sekunder så tog det stopp. Kroppen orkade inte mer, det fanns ingen energi eller styrka att gräva fram. Det var bara stopp. Så jag klev av, för att överleva och för att inte svimma eller utsätta kroppen för dumdristighet. Att idrotta med ambitionen att du vill bli så bäst du bara kan har sina medföljande konsekvenser. I de flesta fall, om inte i alla, leder det till att du pressar dig själv över barriärer andra människor aldrig ens hade tänkt tanken att ta sig över. Och du förflyttar gränser andra människor inte ens trodde var möjliga att rubba, om så, inte ens en millimeter eller två. Men har du ambitionen att bli så bäst du bara kan så krossar du barriärer och förflyttar gränser med flera meter. Det är så du blir så bäst du kan bli. Men det finns också en hälsorisk. Ditt driv, passion och hängivenhet kan ta över. Så mycket att du inte vet när det är dax att sluta.

jag lärde mig att jag har gjort mitt yttersta när jag kräks
och ligger på backen och skakar av utmattning

Idag vann mitt sunda förnuft. Jag idrottar inte bara för stunden, utan för att jag vill vara hållbar i längden. Under flera, flera år. Så jag resonerade med mig själv och insåg att när benen börjar skaka så är det okej att sluta.

livet leker, och
jag tvivlar på att
det någonsin kommer
bli jobbigt igen

Jag lever loppan med kurslitteraturen, målbeskrivningen och min laptop. Om 2v + 1 dag tentar jag, och det betyder i vanlig ordning att det blir plugg och åter plugg. Varvat med evighetsliknande distanspass. Det är ju onsdag idag så det bjuds på distanspass á la minst 4h. Ni läste rätt. Minst 4h. Helst någon eller några minuter över. Men inga klagomål på det, jag får ju skava sadel och det är ju huvudsaken! Men lite landsväg skulle inte sitta fel (och NEJ, jag har fortfarande ingen racer här uppe). Men distanspasset är senare, just nu är det som sagt tentaplugg med stort T. Fast jag ska inte klaga, studierna rullar på fint och det går bra för mig. Tror att det hänger ihop med att jag tycker att det är intressant. Biologi och medicin i kombination, kan inte bli bättre! Att jag dessutom shoppade lite frukt idag på ICA gör pricken över i:et. Banan och äpple kommer få mig glukoshög lagom till distanspasset. För fruktstund är lika viktigt på universitet som det var på dagis. Våga inte säga något annat!

Jag lär för livet, för att aldrig kunna korsa livets mållinje ♥

lyckan strålar i hela mig,
tillsammans med solens
strålar fylls jag av lugn
och glädje. livet är mitt,
här och nu. i nuet    ♥

Jag ler. Så mycket att jag inte vet om jag någonsin kommer kunna sluta. Livet ler tillsammans med mig och jag tror i vissa stunder att lyckan är här för att stanna. Det här året, 2012, har varit fantastiskt. Så mycket som har hänt, så mycket lycka. Så mycket kärlek. Och då har inte ens halva året passerat. Jag tror, att jag i december kommer kunna summera det här året som året då jag på djupet insåg vad mitt liv handlar om. Och hur jag vill leva det. Men även att så länge hoppet finns så kan allt hända. Med vilja, kämparglöd och styrka finns det inga barriärer, oavsett hur stora de är, som kan stå i vägen. Om jag vill något och är beredd på att göra allt som står i min makt så kommer det inträffa. Det här året, 2012, har lärt mig att det är okej att känna. Att det är okej att vara ledsen, förbannad, skrika åt orättvisan och vara besviken på livet. Så länge det är kärleken, glädjen och lyckan som dominerar.

det är helt okej att känna

Jag har utvecklats, vuxit och förändrats. Enligt mig endast till det positiva. Jag älskar mitt liv och hur det är. Visst är det fullt i kalendern från morgonen till kvällen men det är saker som jag vill, som jag brinner för och som ger mig något tillbaka. Det handlar om en ”Ge och ta”-relation. Jag måste ge energi men jag får också något tillbaka. Och det jag får tillbaka är ovärderligt.

om du vill något riktigt mycket
så kommer du, oavsett vad som
händer, göra allt som står i din
makt. när du brinner för något
tillräckligt mycket heter det
hängivenhet. och då är det
allt som existerar.

Sluta skylla ifrån dig och komma med ursäkter

Det finns en mening med all träning jag lägger ner. Jag vill bli bäst, så bäst jag bara kan av mina fysiska förutsättningar. Det är mitt mål. Av veckans alla träningspass är de flesta roliga, men ibland är det 1 eller 2 pass som bär emot. Men jag genomför dom. Varför? För att jag aldrig kommer få något gratis. Oavsett vad man vill här i livet, om det så handlar om idrott, jobbkarriär eller privatliv så får man ingenting gratis. Vill man något riktigt mycket blir man hängiven och väljer att tillägna det tid, energi och kärlek. Och det oavsett hur jobbigt eller smärtsamt det än är. Passionen vinner alltid.

Det går att klaga och komma med ursäkter. Hur många gånger som helst, när som helst på dygnet. Men det kommer aldrig leda dig någon vart. Det kommer endast bromsa dig och hålla dig tillbaka. Från vad som egentligen skulle kunna ske. Så det handlar om att göra val, inse dina passioner och ge det hängivenhet. När den dagen är kommen kommer du nå framgång, både i din passion och som människa. För att nå drömmar och ha saker som man brinner för ger utveckling, i själen. Att kämpa, streta och offra blod, svett och tårar ger utrymme för att lära känna sig själv. Och när du når dina drömmar så kommer det vara värt allt arbete som en gång gjordes.

Så ta dig i kragen, ge fan i att klaga
och börja kämpa istället, livet har ingen repris ♥ 

Fysträning – 60min

Utfall + halv rotation med vikt
Benböj kombinerat med axelpress
Hängande benlyft
Balans/bålträning, bosuboll + medicinboll
Roddmaskin
Paddelmaskin

Idag blev det High Chaparall på gymmet. Det fanns noll struktur när jag klev in genom dörrarna utan det var fritt fram för att gå på känsla och göra vad som än föll in. Och det blev bra ändå! Ibland är det bland det häftigaste man kan göra med träning, att bara gå på känsla och följa vad suget säger. Jag gästade gymmet tillsammans med min fina vän Max och besökte var mer tänkt som en rejäl energiboost än ett köttarpass. Det blev en kombination. Vi inledde med utfall med sidorotation + vikt, armarna fick arbeta statiskt samtidigt som benen fick sig en omgång. Sedan fortsatte vi med benböj kombinerat med axelpress, en genialisk övning som jag är förälskad i. Så underbart!

Men som dagens favoritövning kvalar paddelmaskinen in, med råge.
Jag har funderat en del på hur den är och velat testa men inte tagit mig för det. Men idag slog jag till och jag är lyrisk! Tror att den härmed kommer få ett besök av mig varje gång jag gästar IKSU. Paddelmaskinen ger en fantastisk känsla i hela överkroppen och ger samtidigt ett rejält flås, underbart!

Att jag och Max avslutade det underbara med att avnjuta en himmelsk lunch gjorde det hela perfekt. Fina vänner är bra skit! Nu är jag energiboostad till fullo och kurslitteraturen väntar. Ett till kapitel ska betas av, sedan är det dax för återhämtningspass på cykeln.

Livet är fint mina vänner!

”så länge glädjen finns
är mängden oviktig.
det är när något blir
monotont som tristess
uppstår.”

Plugget har varit igång sedan 7 tiden i morse, innan det hade jag mumsat på en riktigt god frukost. Som jag DESSUTOM hade drömt om i natt (då måste man vara riktigt hungrig!!). Just nu har jag betat av örat, ögat och balansorganen. Mycket påminner om Biologi B kursen på gymnasiet, och om fysiken jag läste då. Våglängder och ljudvågor hit och dit. Det roligaste nu är att jag då och då får sådana där genialiska uppenbarelser och säger tyst för mig själv ”JAHA! Såklart att det är så där!”. Men jag tycker att det är charmigt, det visar ju att jag faktiskt lära mig något. Fast jag kan lite bittert erkänna att alla dessa latinska ord sätter snurr på min hjärna. Jag tentar om 2v och 3 dagar och en sak är säker – innan det ska mamma få förhöra mig tills jag kan allt framåt och bakåt, uppåt och neråt, framför och bakom. Men ja, om det ska bli någon ordning på torpet så ska jag fortsätta att botanisera i biologin och medicins magiska värld. Ett till kapitel ska betas av innan jag ska möta finaste Max för glädjerus på IKSU, vänner är bra skit!

Jag gör det här för min skull,
för att jag älskar mitt liv ♥ 

Nu vet vi när det ska ske.
Om ni kunde se mig skulle
ni se rädsla utan ord att
kunna beskriva den.
Jag har aldrig varit så här rädd.

Om det värsta tänkbara sker så vill jag ha det här nedskrivet, för att minnas att jag i varje fall aldrig slutade hålla hoppet högst.

”Vi har väntat, i flera år nu. Dag ut och dag in men nu är det nära. Veckorna flyger i väg och snart kommer det vara dax. Jag vet inte var jag ska ta vägen, om jag ska skatta mig lycklig över att det äntligen är bestämt eller om jag ska gråta av all den rädslan jag känner.

Mitt hopp kommer
aldrig dö ut, hur mörkt
det än kanske kommer bli
så slutar jag aldrig.

Du är värd det här, mer än någon annan och jag hoppas att det här kommer leda till att du får livet tillbaka. Till så som det ska vara, till det du är värd att få leva. Du är oslagbar. Dina närhet gör så att jag tappar orden och ditt leende gör mina kinder generat rosa. Det finns ingen som du.

Vad som än händer
så kommer jag inte
lämna dig. I den här
stormen är vi två.

Jag är rädd. Du ska veta det. Jag vill att du ska veta det. Att jag är rädd. Rädd för att förlora dig och så hjärtkramande rädd för att aldrig mer få landa i din trygga famn. För mig finns det bara ett slut på det här och det är att allt blir bra. Att du får tillbaka livet och att vi kan få framtiden, för första gången.”

Jag älskar dig ♥

3x1min intervaller – växlande sittande och stående,
öka snabbheten och öka tröskeln, stressad tröskel

puls zon: 85% – total utmattning

puls – intervallerna:
medel: 93%
max: total utmattning

Det här är bra, fantastiskt bra! Min lycka har hållit i sig hela dagen, från det att jag vaknade tills nu och det bara fortsätter. Jag tror bannemej att lyckan är här för att stanna. Det går bra i skolan, mitt projekt ”Mot en optimal kropp – fysiskt & psykiskt” rullar på så bra att jag inleder en ny version i höst. Där till är jag så kär att jag håller på att gå åt och att sommarvärmen har anlänt till mitt hjärtas Umeå gör det hela ännu bättre. Och den sista lyckans saken med idag – drömmar går i uppfyllelse.

så länge vi kämpar kan allt hända

Eftermiddagens/kvällens 3x1min intervallpass kunde bara gå på ett sätt, otacksamt bra! Och det var precis så det blev. Det spelade ingen roll att mina ben var lite sega efter 4h föreläsning eller att dom hade fått en rejäl omgång igår eftermiddag. Mina ben var som nya och körde på så bra att jag knappt själv hann med. Att köra växlande stående/sittande känns, tro mig, men idag var det som om benen hann hitta kraft och energi innan jag ens hade känt smärtan. Storslaget eller vad? Så summan av kardemumman är att mitt liv är superduperbraigt just nu. Helt fantastiskt. Imorgon väntar återhämtningspass, jag längtar redan nu.

”en dag ska det vara
min tur. då jag ska vara
som bäst. på vägen
dit ska jag ha galet kul.” 

Mästerskap triggar mig, oavsett idrott (nästan). Just nu pågår EM i simning och mellan tentaplugg, tvättvikning och mammasdags pyssel så har jag inte kunnat låta bli att hålla koll på simningen. Eurosport sände liv från Ungern nu på förmiddagen och jag fick rysningar när de svenska tjejerna och killarna simmade. Vissa gick det bättre för än andra och visst hade det varit roligt om det svenska laget i herrarnas lagkapp hade kunnat simma lite bättre! Men. Mästerskap triggar mig, den saken är klar.

med stjärnorna som sikte

Ikväll väntar 3x1min intervaller växlande stående och sittande. Det är ett tufft pass men ett roligt sådant, det hinner liksom aldrig bli tråkigt innan jag ligger hängande över styret och knappt kan andas. Pulsen ska från första intervall till sista stadigt stiga, med en början på ca 85% av HFmax till ett slut där jag har nåt total utmattning. Låter det enkelt? Om ja, testa. Låter det kul? Om ja, det är ett måste att testa! Ikväll ska min kropp få känna på mästerskapstriggern!

”när lyckan slår rot
i mig så är den omöjlig
att få bort. det här
är lyckans liv!”

12 dagar, det är allt som återstår innan jag får  kramas, skratta och känna i helheten i min kropp. Min nedräkning pågår för fullt i min kalender och om 12 dagar får jag besök. Oh boy vad jag älskar min oslagbara familj! Jag har inte riktigt kommit på vad jag ska visa av Umeå, om det mest ska bli IKSU och universitet eller om jag faktiskt ska vidga mina vyer och bjuda på en stadsvandring. Eller kanske en promenad längs älven eller Nydalasjön. Men det spelar egentligen ingen större roll, det som spelar roll är att dem kommer. Det är allt jag bryr mig om och det gör mig lycklig!

jag njuter mer än mest av lyckoruset

Norrland bjuder dessutom på sol idag. Går inte att missa då himlen är klarblå och björkarna har fått musöron. I dikeskanterna växter tussilago och på grässläntarna slåss vitsipporna om utrymmet. Dessutom är cykelbanorna sopade, bara det. Det ger minsann oanad lycka i en cyklist själ!

Lev mina vänner, live life large!